Min svärson Sergej Alexandrovitj But i Kiev har köpt en snabbgående båt, en begagnad Bayliner som han åker ut på Dnjepr med för att fiska tillsammans med sin kusin Dima.
En söndag i maj 2009 åkte min dotter Malin, Sergej och jag norrut från Kiev i en frisk nordvind. Båten stampade i motsjön, men gick bra med 25 knop ändå. Dnjepr är en mäktig flod, man ser knappt från strand till strand och längs floden ser det ut som öppet hav.
Söder om Tjernobyl finns ofantliga vidder med näckrosor, gröna sandbanksöar med rikt fågelliv.
- Beep..... varnade ekolodet och båten skakade häftigt då propellern skorrande tog i något.
- Sandbank, sa Sergej och drog av gasen. - Eller ett kyrktak som blev under vattnet när den stora Dnjepr-dammen blev färdig 1932, vid samma tid som Stalins kollektivisering av jordbruket dödade 5 miljoner (!) ukrainska bönder.
Trettiotalet var en tid då Sovjetstaten industrialiserades med kommando ovanifrån och den ukrainska bondebefolkningen utrotades genom tvångsutmätning av spannmål (även utsädet bortrövades) vilket åstadkom massvält, genom massavrättningar, och genom deporteringar av hela byars och småstäders befolkning till Gulaglägren. Om en kvinna ertappades med att ha gömt några potatisar åt sina barn blev hon skjuten på fläcken. Döende och utmärglade familjer från landet som lyckats ta sig in till Kiev forslades bort av milisens lastbilar varje kväll.
I trettiotalets kapitalistiska och självständiga Finland växte däremot välståndet stadigt och många (till exempel min mamma, född 1918) minns trettiotalet som en tid då allting blev bättre dag för dag. Ytterhögerrörelserna fick aldrig något folkligt stöd och kvästes enkelt av myndigheterna. Kommunistpartiet var förbjudet. Allt gick bra ända fram till den stora katastrofen: Sovjetunionen (i förbund med Hitlertyskland genom Molotov-Ribbentropavtalet) överföll Finland och startade vinterkriget år 1939.
Sergejs pappa Alexander hade varit ingenjör på vattenkraftverket vid dammen.
Propellern var skadad, men vi kunde fortsätta med reducerad fart.
Vi passerade en ö med döda träd som ockuperats av svarta fåglar.
- Mellanskarv, Phalacrocorax carbo sinensis eller kinaskarv! ropade jag förvånat och Sergej tog bilder med digikameran.
Med currysås och vodka är mellanskarvar inget problem i Ukraina. Men i Finland är dessa glupska inkräktare från Kina fridlysta, till stort förtret för alla skärgårdsvänner.
Söder om Tjernobyl finns ingen radioaktivitet (då olyckan hände 1986 blåste vinden mot norr) och när fiskesäsongen börjar (i maj får man ännu inte fiska) invaderas området av sportfiskare med allsköns flytetyg och tält. Ett urgammalt rostigt logementsfartyg (troligen byggd av Valmet i Pansio) ligger vid en ö. Fiskeentusiasterna kan hyra övernattning i hytterna, och på akterdäck finns en liten restaurang som drivs av ett fryntligt äldre fruntimmer.
När vi angjorde vid fartyget fanns det inte många människor där, men restaurangen var öppen. Sergej lånade filar och tänger av logementsbåtens besättning, hoppade i Dnjepr och började fixa den skadade aluminiumpropellern.
Malin och jag gick ombord för att beställa bortstjsoppa med smetana och fiskkotletter av restaurangdamen. Näktergalarna sjöng i buskarna, blommorna doftade och Stora Mäktiga Dnjepr, lovsjungen i otaliga folkdikter flöt mörk och stilla förbi i det knivskarpa solskenet. Sergej fick propellern lagad och sällade sig till bordssällskapet. Aldrig förr har en iskall pärla till de läckra forellkotletterna smakat så gott! - Za Zdarovje drusija!
Hemfärden gick med fart i medström och medvind. När höghusen i Kiev började skönjas vid horisonten såg jag hur staden (3 miljoner invånare!) var intäckt av ett gult töcken av luftföroreningar från gammalmodiga kolkraftverk och diselbilar. Efter en dag i ren luft kände jag tydligt stenkolsröken i näsan. Precis samma lukt som från Strengbergs skorsten i Jakobstad när jag gick i skolan.
Ukraina har ännu en lång väg att vandra för att komma upp till EU-nivå inom miljötekniken. Man tycker att en del av pengarna som de mera välbeställda kievborna satsar på cityjeepar kunde användas för rökgasrening. Men var och en blir lycklig på sitt sätt.
perjantai 30. lokakuuta 2009
tiistai 27. lokakuuta 2009
Rent dricksvatten till Afrika!
Om vi skeptiker har fel och koldioxidutsläpp höjer den globala medeltemperaturen kraftigt, vad borde göras?
Politikerna slår de mest fantastiska framtida utsläppsminskningar i bordet. Många tvivlar på visionen om en global neosocialistisk planhushållning med fossila bränslen inkluderat Kina, Indien och Ryssland.
Vi får se i Köpenhamn i december. Givetvis enas man under sluttimmarna om en deklaration som ryssar och kineser senare kan strunta i. Men delegaterna kommer att kramas och gråta av lycka över att ha räddat världen.
Koldioxidfri energi (undantaget kärnkraft och ved) är fortfarande mycket dyrare än fossil energi (vindkraft dubbelt dyrare, solelektricitet tio gånger dyrare) vilket i internationell konkurrens ger fördel åt dem som satsar fossilt. En rapport (RWI-insitute oktober 2009, Manuel Frondel) visade att de ”gröna” arbetsplatserna i Tysklands vind- och solkraftindustri har kostat enormt och därför indirekt orsakat en nettominskning av sysselsättningen och dessutom blockerat utveckling av ny teknologi. Solpanelerna görs i miljöskadliga fabriker i Kina, som dessutom plundrar Afrika på de sällsynta metaller som krävs.
Effektivering av industrins energianvändning kan däremot vara ekonomiskt lönsam, men potentialen finns främst i Ryssland och Kina eftersom EU:s (och även USA:s) industri redan har pressat ner sin specifika energiförbrukning nästan så långt det går med dagens teknologi.
Regeringens klimatdeklaration (Tynkkynen-kommittén) gav ett alternativ med tiotalet kärnkraftverk år 2050, samt ett alternativ med inga kärnkraftverk alls (t.o.m. Olkiluoto trean var nedlagd!), Gemensamt för båda var mycket vindkraft, bilar som förbrukande ett par liter per hundra, och boende nästan utan energiförbrukning (duschförbud för tonårstjejer?).
Eftersom teknologivisionerna var mest science-fiction och kostnadsberäkningar lyste med sin frånvaro deletade jag rapporten som värdelös. Endast i en grön drömvärld kan man negligera ekonomin och konkurrenskraften.
Anpassning till eventuella klimatförändringar föraktas av dem som vill att vi syndiga skall sluta äta kött, sluta köra bil, sluta resa med flyg, och sluta bada i badkar.
Att kallt väder dödar fler människor än varmt väder omnämns sällan.
Om somrarnas topptemperaturer i Sydeuropa ökar, kan man måla tak och asfalt med vit färg. Det skulle sänka lokala maxtemperaturer med över 10 grader Celsius!
Måste man i vattenfattiga och heta länder (som Spanien) odla gurkor och tomater (95% vatten) med konstbevattning och därefter frakta vattnet runt jorden med flyg? Vattnet räcker om man hushåller med det.
Hur många isbjörnar kan man indirekt rädda genom att ersätta stenkol med vindkraft? Man skjuter flera hundra isbjörnar per år. Det skulle vara enklare att fridlysa.
Trots att havsnivån det senaste seklet (naturligt) stigit med flera decimeter har Bangladesh genom att bygga vallar ökat markarealen med flera miljoner hektar. Utan vallar skulle Holland vara under vatten. Bygg pålförstärkta jordvallar för skydd av låglänta platser från stigande havsnivå!
Det dör hundra gånger fler människor per år av infektionssjukdomar och av brist på rent dricksvatten än vad som dör av oväder. Enligt http://www.charitywater.org/whywater/ kan en person i Afrika för 20 euro få rent dricksvatten i 20 år.
Påpiskade av ett tusental aggressiva lobbygrupper och storföretag (DuPont, Siemens, investeringsbanker, miljöorganisationer) och uppskrämda av media, subventionerar de rika länderna olönsam grön energi med ca. 100 miljarder euro årligen (Newsweek den 24 oktober, Stefan Theil). Ett enda års subventioner skulle räcka till rent dricksvatten för 5 miljarder människor i 20 års tid!
Det finns 6 miljader människor i världen av vilka 1,1 miljard lider av förorenat dricksvatten.
Politikerna slår de mest fantastiska framtida utsläppsminskningar i bordet. Många tvivlar på visionen om en global neosocialistisk planhushållning med fossila bränslen inkluderat Kina, Indien och Ryssland.
Vi får se i Köpenhamn i december. Givetvis enas man under sluttimmarna om en deklaration som ryssar och kineser senare kan strunta i. Men delegaterna kommer att kramas och gråta av lycka över att ha räddat världen.
Koldioxidfri energi (undantaget kärnkraft och ved) är fortfarande mycket dyrare än fossil energi (vindkraft dubbelt dyrare, solelektricitet tio gånger dyrare) vilket i internationell konkurrens ger fördel åt dem som satsar fossilt. En rapport (RWI-insitute oktober 2009, Manuel Frondel) visade att de ”gröna” arbetsplatserna i Tysklands vind- och solkraftindustri har kostat enormt och därför indirekt orsakat en nettominskning av sysselsättningen och dessutom blockerat utveckling av ny teknologi. Solpanelerna görs i miljöskadliga fabriker i Kina, som dessutom plundrar Afrika på de sällsynta metaller som krävs.
Effektivering av industrins energianvändning kan däremot vara ekonomiskt lönsam, men potentialen finns främst i Ryssland och Kina eftersom EU:s (och även USA:s) industri redan har pressat ner sin specifika energiförbrukning nästan så långt det går med dagens teknologi.
Regeringens klimatdeklaration (Tynkkynen-kommittén) gav ett alternativ med tiotalet kärnkraftverk år 2050, samt ett alternativ med inga kärnkraftverk alls (t.o.m. Olkiluoto trean var nedlagd!), Gemensamt för båda var mycket vindkraft, bilar som förbrukande ett par liter per hundra, och boende nästan utan energiförbrukning (duschförbud för tonårstjejer?).
Eftersom teknologivisionerna var mest science-fiction och kostnadsberäkningar lyste med sin frånvaro deletade jag rapporten som värdelös. Endast i en grön drömvärld kan man negligera ekonomin och konkurrenskraften.
Anpassning till eventuella klimatförändringar föraktas av dem som vill att vi syndiga skall sluta äta kött, sluta köra bil, sluta resa med flyg, och sluta bada i badkar.
Att kallt väder dödar fler människor än varmt väder omnämns sällan.
Om somrarnas topptemperaturer i Sydeuropa ökar, kan man måla tak och asfalt med vit färg. Det skulle sänka lokala maxtemperaturer med över 10 grader Celsius!
Måste man i vattenfattiga och heta länder (som Spanien) odla gurkor och tomater (95% vatten) med konstbevattning och därefter frakta vattnet runt jorden med flyg? Vattnet räcker om man hushåller med det.
Hur många isbjörnar kan man indirekt rädda genom att ersätta stenkol med vindkraft? Man skjuter flera hundra isbjörnar per år. Det skulle vara enklare att fridlysa.
Trots att havsnivån det senaste seklet (naturligt) stigit med flera decimeter har Bangladesh genom att bygga vallar ökat markarealen med flera miljoner hektar. Utan vallar skulle Holland vara under vatten. Bygg pålförstärkta jordvallar för skydd av låglänta platser från stigande havsnivå!
Det dör hundra gånger fler människor per år av infektionssjukdomar och av brist på rent dricksvatten än vad som dör av oväder. Enligt http://www.charitywater.org/whywater/ kan en person i Afrika för 20 euro få rent dricksvatten i 20 år.
Påpiskade av ett tusental aggressiva lobbygrupper och storföretag (DuPont, Siemens, investeringsbanker, miljöorganisationer) och uppskrämda av media, subventionerar de rika länderna olönsam grön energi med ca. 100 miljarder euro årligen (Newsweek den 24 oktober, Stefan Theil). Ett enda års subventioner skulle räcka till rent dricksvatten för 5 miljarder människor i 20 års tid!
Det finns 6 miljader människor i världen av vilka 1,1 miljard lider av förorenat dricksvatten.
perjantai 23. lokakuuta 2009
Krisen befrämjar Rysslands mänskliga rättigheter?
I TV nyligen förklarade en ivrig jänta, medlem av ”Nashi” (Putinjugend) att ”Estland anslöt sig frivilligt till Sovjetunionen 1939 för att få skydd mot Nazityskland”. Att ryska Duman under Gorbatjov-tiden förklarade att Molotov-Ribbentrop avtalet (där Hitler och Stalin överenskom över hur bytet skulle delas) var brottsligt, minns få i dagens Ryssland. Förfalskning av historiska fakta går lätt om fri debatt inte tillåts. Man slår bara fascist/nationalist-stämpeln på dem som talar sanning. Den enda fria blaskan i Ryssland som inte kan anklagas för historieförfalskning är Novaja Gazeta.
http://en.novayagazeta.ru/
Men den som försöker förstå dagens Ryssland blir förvirrad. Uppfattningen att ”det goda” kämpar mot ”det onda” är överförenklad. Nutiden avspeglar historien via bolsjevikernas kriminella regim till det forna tsar-klassamhället. Den del av den gamla överklassen som överlevde revolutionen bildade snabbt den nya socialistiska makteliten, och ur likhögarna efter Stalins blodiga krig mot landsbygden på trettiotalet uppstod nya regionala maktcentra, speciellt inom polismakten, som ytterligare förstärktes under andra världskriget där tiotals miljoner ryssar dog, inte bara dödade av tyskarna, utan även dödade av regimen.
Plundringen av statsegendomen på 1990-talet skapade sinsemellan stridiga miljonärer, oligarker. När Vladimir Putin efterträdde Boris Jeltsin togs den politiska makten över av polisbyråkratin FSB (förra KGB) som lierade sig med vissa oligarker och eliminerade andra.
Även FSB delade bytet en gång till bl.a. genom att plundra gasbolaget Gazprom som först köpte in företag dyrt och sedan sålde dem billigt till S:t Petersburgkretsarna. Detta ledde till att Gazprom i dag har 55 miljarder dollar (!) i skulder och ingen chans att göra nödvändiga investeringar för att hindra gasen från att sina.
Orsaken till att Putin och speciellt Medvedev föröker blidka väst (Medveded har nu fattat att oppositionsblaskan Novaja Gazeta måste skyddas för att inte slutligen fördärva ryktet!) är brist på investeringskapital. Men krisen kom olämpligt, västinvesterarna är ändå inte i dag intresserade av att satsa i Ryssland.
Men tillbaka till ”Nashi” som finansieras av Gazprom. De ”spontana” ungdomsdemonstrationerna mot Novaja Gazeta har ebbat ut. Varför? Antagligen på order ovanifrån, se ovan.
Putinkritikern oligarken Alexander Lebedev har inte hamnat till Sibirien som Mihhail Hodorkovski, utan i stället fått mera inflytande. Tillsammans med Michail Gorbatjov äger han numera Novaja Gazeta och han äger också en liten del av Gazprom! Lebedev kommer från akadademikerkretsar i Moskva och trots att han var KGB-agent i London på åttiotalet har han aldrig hört till de inre (S:t Petersburg-) kretsarna.
Fyra journalister på Novaja Gazeta har skjutits de senaste åren, men nu får vi hoppas att regimen skyddar de som finns kvar för mördarna, som sannoligt kommer från Tjejeniens Kremlvänliga regim (president Razman Kadyrov) vars illdåd rapporterats av Novaja Gazeta.
Journalisterna vid tidningen är mera intresserade av mänskliga rättigheter än av ekonomi och Gazprom har fått vara i fred för avslöjande reportage. Vissa av tidningens ekonomiska reportage har avslöjats som felaktiga och okunniga, till stor förtjusning för Nashi-gänget.
Lebedev är trots sin demokratiska och humanistiska livssyn en Playboy, en del av den ekonomiska maffian och delägare i Gazprom, som absolut inte har råd med dåliga nyheter om mord och terror vilka ytterligare skulle skrämma bort västkapitalisterna.
I detta avseende har Lebedev, Putin, Medvedev och Novaja Gazeta samma objektiva intressen. (Obs att ordet objektiva är en marxistisk term.......). Om den ekonomiska krisen har något gott med sig, kan det tänkas att den befrämjar mänskliga rättigheter i Ryssland.
http://en.novayagazeta.ru/
Men den som försöker förstå dagens Ryssland blir förvirrad. Uppfattningen att ”det goda” kämpar mot ”det onda” är överförenklad. Nutiden avspeglar historien via bolsjevikernas kriminella regim till det forna tsar-klassamhället. Den del av den gamla överklassen som överlevde revolutionen bildade snabbt den nya socialistiska makteliten, och ur likhögarna efter Stalins blodiga krig mot landsbygden på trettiotalet uppstod nya regionala maktcentra, speciellt inom polismakten, som ytterligare förstärktes under andra världskriget där tiotals miljoner ryssar dog, inte bara dödade av tyskarna, utan även dödade av regimen.
Plundringen av statsegendomen på 1990-talet skapade sinsemellan stridiga miljonärer, oligarker. När Vladimir Putin efterträdde Boris Jeltsin togs den politiska makten över av polisbyråkratin FSB (förra KGB) som lierade sig med vissa oligarker och eliminerade andra.
Även FSB delade bytet en gång till bl.a. genom att plundra gasbolaget Gazprom som först köpte in företag dyrt och sedan sålde dem billigt till S:t Petersburgkretsarna. Detta ledde till att Gazprom i dag har 55 miljarder dollar (!) i skulder och ingen chans att göra nödvändiga investeringar för att hindra gasen från att sina.
Orsaken till att Putin och speciellt Medvedev föröker blidka väst (Medveded har nu fattat att oppositionsblaskan Novaja Gazeta måste skyddas för att inte slutligen fördärva ryktet!) är brist på investeringskapital. Men krisen kom olämpligt, västinvesterarna är ändå inte i dag intresserade av att satsa i Ryssland.
Men tillbaka till ”Nashi” som finansieras av Gazprom. De ”spontana” ungdomsdemonstrationerna mot Novaja Gazeta har ebbat ut. Varför? Antagligen på order ovanifrån, se ovan.
Putinkritikern oligarken Alexander Lebedev har inte hamnat till Sibirien som Mihhail Hodorkovski, utan i stället fått mera inflytande. Tillsammans med Michail Gorbatjov äger han numera Novaja Gazeta och han äger också en liten del av Gazprom! Lebedev kommer från akadademikerkretsar i Moskva och trots att han var KGB-agent i London på åttiotalet har han aldrig hört till de inre (S:t Petersburg-) kretsarna.
Fyra journalister på Novaja Gazeta har skjutits de senaste åren, men nu får vi hoppas att regimen skyddar de som finns kvar för mördarna, som sannoligt kommer från Tjejeniens Kremlvänliga regim (president Razman Kadyrov) vars illdåd rapporterats av Novaja Gazeta.
Journalisterna vid tidningen är mera intresserade av mänskliga rättigheter än av ekonomi och Gazprom har fått vara i fred för avslöjande reportage. Vissa av tidningens ekonomiska reportage har avslöjats som felaktiga och okunniga, till stor förtjusning för Nashi-gänget.
Lebedev är trots sin demokratiska och humanistiska livssyn en Playboy, en del av den ekonomiska maffian och delägare i Gazprom, som absolut inte har råd med dåliga nyheter om mord och terror vilka ytterligare skulle skrämma bort västkapitalisterna.
I detta avseende har Lebedev, Putin, Medvedev och Novaja Gazeta samma objektiva intressen. (Obs att ordet objektiva är en marxistisk term.......). Om den ekonomiska krisen har något gott med sig, kan det tänkas att den befrämjar mänskliga rättigheter i Ryssland.
torstai 22. lokakuuta 2009
Gazproms Nord Stream är politik, inte ekonomi
Enligt Finlands regering är Nord Stream enbart en miljöfråga. Ryssland tackar för Finlands stöd, miljöfrågor i Ryssland avklaras av tradition med papperskrig och/eller dollars. Röret skall leverera naturgas direkt från Ryssland till Tyskland. Jag kräver inte att Finlands regering skall ta politiska risker genom utmana björnen, men för läsarna vill jag påpeka vissa kalla fakta.
Ryssland har alltid föredragit bilaterala avtal framom avtal t.ex. via EU. Det ryktas om att dispyten om virkestullarna mellan Finland och Ryssland berodde på att Finland ansåg att det var en EU-fråga och vägrade direkt avtal. Nord Stream förverkligas som ett tysk-ryskt projekt med åsidosättande av EU, som saknar gemensam energipolitik. Röret ägs till 51% av ryska statskontrollerade gasbolaget Gazprom och till 20% av tyska EON.
En vanlig missuppfattning är att Ryssland vill dra röret förbi det besvärliga Ukraina. Men Nord Stream som skall mata gas från Rysslands norra gassystem har mycket litet att göra med de sydliga linjerna som går genom Ukraina. I stället skall ett annat planerat rör, South Stream ersätta transitgasen genom Ukraina. Röret skall transportera rysk gas genom Svarta Havet via Bulgarien till EU.
Nord Stream skall möjliggöra kraftigt ökade gasleveranser från Ryssland till Tyskland. Tyvärr har Gazproms gasförsäljning stampat på stället de senaste tio åren, på ca. 550 miljarder kubikmeter per år. Då många ryska källor redan har sinat, har Gazprom ökat sina gasinköp i Centralasien, varvid Turkmenistan och Uzbekistan trissat upp sina priser.
Investeringarna i de ryska gasfälten har varit ofattbart små, men trots detta har Gazproms skulder ökat från 14 miljarder dollar år 2000 till ca. 55 miljarder dollar! Hur en sådan vanskötsel varit möjlig i ett bolag som på fullt allvar planerar en trehundrafemtio meter hög skyskrapa i S:t Petersburg är en lång historia och har att göra med en medveten överföring av den ekonomiska och politiska makten i Ryssland till de förra KGB-kretsarna i S:t Petersburg.
Gazprom behöver alltså mera pengar och tvingas exportera mera dyr gas. Denna gas måste tas från inhemsk konsumtion av billig gas genom att den inhemska priset skruvas upp tills alla inte har råda att köpa. Alla ryssar får gemensamt betala för att rädda det vanskötta statsbolaget. Givetvis kommer användningen av stenkol i Ryssland att öka när Tyskland ”räddar klimatet” genom att ersätta stenkol och kärnkraft med rysk gas. So much for kasvihuoneilmiö.
Nyligen har Medvedev och Putin talat varmt för att få utländska samarbetspartners med på investeringar i Yamal norr om Ural och i Barents hav. Vi talar om investeringsbehov i klassen 100-200 miljarder dollar (pengar som Gazprom absolut inte har)! Gasfälten i Barents hav skulle förutsätta off-shore teknik och sådan kan man inte i Ryssland. Yamal ligger bakom all ära och redbarhet och de summor som det varit tal om i ryska medier (10-20 miljarder dollar) som Gazprom eventuellt i dag kan klämma fram på lånemarknaden räcker ingenstans.
Men amerikanska pensionsfonder och rika kinesiska investerare vill inte gräva ner pengar i Gazproms projekt. Jag förstår dem. Däremot kan kineserna nog investera i gasledningar från Ryssland till Kina, och eventuellt i fält som ligger närmare Kina, alltså inte vid Ural. Kolla kartan så får du en uppfattning vilka avstånd det är fråga om!
Det finns alltså ingen annan gas för Nordstream att sälja för dyrt pris till rika tyskar än den som kan rövas av dagens ryska konsumenter! Poor Russians.....de borde byta ut sin pseudo-tsaristiska neo-bolsjevistiska maffiaregim till någon som utländska investerare kan lita på. Men det är lättare sagt än gjort. Dessutom undanhålls de information. Titta på kanalen Russia Today och tänk er att den information som ges på ryska än ännu värre regimvänlig indoktrinering än den på engelska, som gör att man nästan ramlar ur TV-soffan av allt "Der Führer träumt am Tannenbaum".
Man behöver inte vara expert för att efter att ha studerat Europas gasledningsnät inse, att Nord Stream är ett tekniskt-ekonomiskt vansinne. Det skulle bli ofattbart mycket billigare att bygga parallellrör till den existerande linjen genom Vitryssland och Polen. Enligt brittiska energiexperter ca. 1/3 (en tredjedel av Nord Stream). Men detta skulle gynna EU-landet Polen, som kunde kräva transitavgifter. Även Vitryssland löper risk att demokratiseras som Ukraina och bli en besvärlig partner. En annan möjlighet är att förstärka linjen S:t Petersburg- Lettland och bygga ett kort havsrör därifrån till Tyskland förbi Polen. Då ersätter man Polen med Lettland, kanske ännu värre......politiskt
Ryssland vill sälja gas direkt till Tyskland för att senare kunna sätta press på Polen, och i ett senare skede på Ukraina. På gatan i Warszava kallas Nord Stream för Molotov-Ribbentrop-röret. Jämförelsen är nog en aning överdriven. Nord Streams kapacitet är alltför liten för att ersätta all gas genom Vitryssland/Polen (och Ukraina). De flesta som diskuterat saken tror att Nord Stream har jättekapacitet, men så är det inte. Lyckligtvis får man väl säga.
Ryssland har alltid föredragit bilaterala avtal framom avtal t.ex. via EU. Det ryktas om att dispyten om virkestullarna mellan Finland och Ryssland berodde på att Finland ansåg att det var en EU-fråga och vägrade direkt avtal. Nord Stream förverkligas som ett tysk-ryskt projekt med åsidosättande av EU, som saknar gemensam energipolitik. Röret ägs till 51% av ryska statskontrollerade gasbolaget Gazprom och till 20% av tyska EON.
En vanlig missuppfattning är att Ryssland vill dra röret förbi det besvärliga Ukraina. Men Nord Stream som skall mata gas från Rysslands norra gassystem har mycket litet att göra med de sydliga linjerna som går genom Ukraina. I stället skall ett annat planerat rör, South Stream ersätta transitgasen genom Ukraina. Röret skall transportera rysk gas genom Svarta Havet via Bulgarien till EU.
Nord Stream skall möjliggöra kraftigt ökade gasleveranser från Ryssland till Tyskland. Tyvärr har Gazproms gasförsäljning stampat på stället de senaste tio åren, på ca. 550 miljarder kubikmeter per år. Då många ryska källor redan har sinat, har Gazprom ökat sina gasinköp i Centralasien, varvid Turkmenistan och Uzbekistan trissat upp sina priser.
Investeringarna i de ryska gasfälten har varit ofattbart små, men trots detta har Gazproms skulder ökat från 14 miljarder dollar år 2000 till ca. 55 miljarder dollar! Hur en sådan vanskötsel varit möjlig i ett bolag som på fullt allvar planerar en trehundrafemtio meter hög skyskrapa i S:t Petersburg är en lång historia och har att göra med en medveten överföring av den ekonomiska och politiska makten i Ryssland till de förra KGB-kretsarna i S:t Petersburg.
Gazprom behöver alltså mera pengar och tvingas exportera mera dyr gas. Denna gas måste tas från inhemsk konsumtion av billig gas genom att den inhemska priset skruvas upp tills alla inte har råda att köpa. Alla ryssar får gemensamt betala för att rädda det vanskötta statsbolaget. Givetvis kommer användningen av stenkol i Ryssland att öka när Tyskland ”räddar klimatet” genom att ersätta stenkol och kärnkraft med rysk gas. So much for kasvihuoneilmiö.
Nyligen har Medvedev och Putin talat varmt för att få utländska samarbetspartners med på investeringar i Yamal norr om Ural och i Barents hav. Vi talar om investeringsbehov i klassen 100-200 miljarder dollar (pengar som Gazprom absolut inte har)! Gasfälten i Barents hav skulle förutsätta off-shore teknik och sådan kan man inte i Ryssland. Yamal ligger bakom all ära och redbarhet och de summor som det varit tal om i ryska medier (10-20 miljarder dollar) som Gazprom eventuellt i dag kan klämma fram på lånemarknaden räcker ingenstans.
Men amerikanska pensionsfonder och rika kinesiska investerare vill inte gräva ner pengar i Gazproms projekt. Jag förstår dem. Däremot kan kineserna nog investera i gasledningar från Ryssland till Kina, och eventuellt i fält som ligger närmare Kina, alltså inte vid Ural. Kolla kartan så får du en uppfattning vilka avstånd det är fråga om!
Det finns alltså ingen annan gas för Nordstream att sälja för dyrt pris till rika tyskar än den som kan rövas av dagens ryska konsumenter! Poor Russians.....de borde byta ut sin pseudo-tsaristiska neo-bolsjevistiska maffiaregim till någon som utländska investerare kan lita på. Men det är lättare sagt än gjort. Dessutom undanhålls de information. Titta på kanalen Russia Today och tänk er att den information som ges på ryska än ännu värre regimvänlig indoktrinering än den på engelska, som gör att man nästan ramlar ur TV-soffan av allt "Der Führer träumt am Tannenbaum".
Man behöver inte vara expert för att efter att ha studerat Europas gasledningsnät inse, att Nord Stream är ett tekniskt-ekonomiskt vansinne. Det skulle bli ofattbart mycket billigare att bygga parallellrör till den existerande linjen genom Vitryssland och Polen. Enligt brittiska energiexperter ca. 1/3 (en tredjedel av Nord Stream). Men detta skulle gynna EU-landet Polen, som kunde kräva transitavgifter. Även Vitryssland löper risk att demokratiseras som Ukraina och bli en besvärlig partner. En annan möjlighet är att förstärka linjen S:t Petersburg- Lettland och bygga ett kort havsrör därifrån till Tyskland förbi Polen. Då ersätter man Polen med Lettland, kanske ännu värre......politiskt
Ryssland vill sälja gas direkt till Tyskland för att senare kunna sätta press på Polen, och i ett senare skede på Ukraina. På gatan i Warszava kallas Nord Stream för Molotov-Ribbentrop-röret. Jämförelsen är nog en aning överdriven. Nord Streams kapacitet är alltför liten för att ersätta all gas genom Vitryssland/Polen (och Ukraina). De flesta som diskuterat saken tror att Nord Stream har jättekapacitet, men så är det inte. Lyckligtvis får man väl säga.
keskiviikko 21. lokakuuta 2009
Litvinenko, polonium och stenkol
Kommunistiska agenter mördade i Paris redan på 1920-talet många ryssar som flytt revolutionen. Citerar en bolsjevikisk kampsång: "fastän vårt reningsarbete är hemskt, är det förutsättningen för massornas lycka..."
Men inga "massor" stödde bolsjevikerna år 1918. Det var endast en fräck statskupp av en klick ideologiskt förblindade fanatiker, som för ”reningsarbetet” skapade en fasansfull säkerhetspolis. Efter år 1954 kallades den KGB. Nuförtiden heter den FSB.
KGB/FSB-andan påminner om den italienska maffian, ett slutet toppstyrt sällskap.
Under slagsmålet om den sovjetiska statsegendomen på 1990-talet var säkerhetspolisen splittrad. Oligarken Boris Berezovsky, en nära vän till president Boris Jeltsin, backade upp förra KGB-officeren Vladimir Putin i hans karriär, men fann snart att han närt en orm vid sin barm. En grupp FSB-agenter fick år 1998 order av någon, ingen vet vem, att mörda Berezovsky.
Normalt skulle mordet ha utförts elegant, men FSB-officeren Alexander Litvinenko, en färgstark och inte så litet dumdristig person slog larm. År 1998 ställde han med några kamrater upp i TV på en presskonferens och avslöjade ordern.
Eftersom Berezovsky fortfarande hade starka stödtrupper (men folk som han lurat på pengar hatade honom) hände ingenting genast. Men snart dalade Berzovskys stjärna och Litvinenko med familj blev mordhotad. Hans kamrater från TV-framträdandet gjorde avbön. Berezovsky och Litvinenko flydde till England och agiterade sedan agiterade aggressivt mot Putin, som enat FSB i den gamla KGB-andan. Alla anti-Putinhistorier dög för de båda flyktingarna, både verkliga och (förmodeligen även) påhittade.
Litvinenko mördades med polonium år 2006. Ingen borde ha fått reda på dödsorsaken eftersom polonium inte avger röntgenstrålning, utan endast alfastrålning som inte kan mätas med vanliga instrument. Men av en lyckträff fick britterna reda på dödsorsaken och spårade poloniet i restauranger, sjukhus, och i flygplanen till Moskva. Giftet hade hämtats till England av två f.d. FSB-agenter Lugovoy och Kovtun som inte endast samarbetat med Berezovsky och Litvinenko i utredningar om investeringsobjekt i Ryssland, utan även med Englands säkerhetstjänst!
Mordet har inspirerat till otaliga konspirationsteorier. De mest fantastiska producerar ryssarna och i dessa är Lugovoy givetvis oskyldig som ett lamm.
Citerar mannen på gatan i Kiev: "Sasha (Alexander Litvinenko) visste för mycket och snackade för mycket. Sådana har KGB alltid eliminerat. Helt normalt alltså."
Knappast är Vladimir Putin skyldig till mordet på Litvinenko. Men närstående kretsar inom FSB har förmodligen hämnats på "förrädaren" som vägrade fortsätta den snuskiga verksamheten.
EU är beroende av rysk gas som numera kontrolleras av FSB via Gazprom. Kravet att Lugovoy skall överlämnas till England avfärdas med ett hånskratt i Moskva. Nu har regimen även "massornas" stöd eftersom TV-stationerna blivit regeringens propagandainstrument.
EU pysslar främst med växthuseffekt trots att många är mera bekymrade över det ökade beroendet av Ryssland. Det finns lyckligtvis tre av Ryssland och Mellanöstern helt oberoende energikällor: stenkol, uran, och förnybara. EU borde i dag satsa på dessa tre.
Men tyvärr är endast förnybara miljöpolitiskt korrekta.
Men inga "massor" stödde bolsjevikerna år 1918. Det var endast en fräck statskupp av en klick ideologiskt förblindade fanatiker, som för ”reningsarbetet” skapade en fasansfull säkerhetspolis. Efter år 1954 kallades den KGB. Nuförtiden heter den FSB.
KGB/FSB-andan påminner om den italienska maffian, ett slutet toppstyrt sällskap.
Under slagsmålet om den sovjetiska statsegendomen på 1990-talet var säkerhetspolisen splittrad. Oligarken Boris Berezovsky, en nära vän till president Boris Jeltsin, backade upp förra KGB-officeren Vladimir Putin i hans karriär, men fann snart att han närt en orm vid sin barm. En grupp FSB-agenter fick år 1998 order av någon, ingen vet vem, att mörda Berezovsky.
Normalt skulle mordet ha utförts elegant, men FSB-officeren Alexander Litvinenko, en färgstark och inte så litet dumdristig person slog larm. År 1998 ställde han med några kamrater upp i TV på en presskonferens och avslöjade ordern.
Eftersom Berezovsky fortfarande hade starka stödtrupper (men folk som han lurat på pengar hatade honom) hände ingenting genast. Men snart dalade Berzovskys stjärna och Litvinenko med familj blev mordhotad. Hans kamrater från TV-framträdandet gjorde avbön. Berezovsky och Litvinenko flydde till England och agiterade sedan agiterade aggressivt mot Putin, som enat FSB i den gamla KGB-andan. Alla anti-Putinhistorier dög för de båda flyktingarna, både verkliga och (förmodeligen även) påhittade.
Litvinenko mördades med polonium år 2006. Ingen borde ha fått reda på dödsorsaken eftersom polonium inte avger röntgenstrålning, utan endast alfastrålning som inte kan mätas med vanliga instrument. Men av en lyckträff fick britterna reda på dödsorsaken och spårade poloniet i restauranger, sjukhus, och i flygplanen till Moskva. Giftet hade hämtats till England av två f.d. FSB-agenter Lugovoy och Kovtun som inte endast samarbetat med Berezovsky och Litvinenko i utredningar om investeringsobjekt i Ryssland, utan även med Englands säkerhetstjänst!
Mordet har inspirerat till otaliga konspirationsteorier. De mest fantastiska producerar ryssarna och i dessa är Lugovoy givetvis oskyldig som ett lamm.
Citerar mannen på gatan i Kiev: "Sasha (Alexander Litvinenko) visste för mycket och snackade för mycket. Sådana har KGB alltid eliminerat. Helt normalt alltså."
Knappast är Vladimir Putin skyldig till mordet på Litvinenko. Men närstående kretsar inom FSB har förmodligen hämnats på "förrädaren" som vägrade fortsätta den snuskiga verksamheten.
EU är beroende av rysk gas som numera kontrolleras av FSB via Gazprom. Kravet att Lugovoy skall överlämnas till England avfärdas med ett hånskratt i Moskva. Nu har regimen även "massornas" stöd eftersom TV-stationerna blivit regeringens propagandainstrument.
EU pysslar främst med växthuseffekt trots att många är mera bekymrade över det ökade beroendet av Ryssland. Det finns lyckligtvis tre av Ryssland och Mellanöstern helt oberoende energikällor: stenkol, uran, och förnybara. EU borde i dag satsa på dessa tre.
Men tyvärr är endast förnybara miljöpolitiskt korrekta.
Ingenjör för miljö och energi
Vid Åbo Akademi i Finland kan man studera till diplomingenjör (motsv. civilingenjör i Sverige) på svenska. Förr hette fakulteten Kemisk-tekniska fakulteten, men nu heter den Tekniska fakulteten (TkF) och det som närmast motsvara den gamla ”hederliga” akademiingenjörsexamen är utbildningsprogrammet Kemiteknik.
Att vi kallades lite spydiskt ”bergsrådsskolan” förr i tiden kan vi nuförtiden ta som en komplimang. Om utbildningen är bra, vilket den är, ger den bra chanser för diplomingenjören till att överta ledaruppgifter inom näringsliv och samhälle. Att vi har bra kontakter med företagen är väl också riktigt bra för studenterna i dessa svåra tider! Och i dag satsar vi stort på miljö och energi.
Starta på
http://www.abo.fi/
och klicka uppe till vänster på Fakulteter och ämnen, gå sen nedåt på saiten, så får du veta allt och lite till om du inte går vilse i hemside-djungeln!
Att vi kallades lite spydiskt ”bergsrådsskolan” förr i tiden kan vi nuförtiden ta som en komplimang. Om utbildningen är bra, vilket den är, ger den bra chanser för diplomingenjören till att överta ledaruppgifter inom näringsliv och samhälle. Att vi har bra kontakter med företagen är väl också riktigt bra för studenterna i dessa svåra tider! Och i dag satsar vi stort på miljö och energi.
Starta på
http://www.abo.fi/
och klicka uppe till vänster på Fakulteter och ämnen, gå sen nedåt på saiten, så får du veta allt och lite till om du inte går vilse i hemside-djungeln!
Bli diplomingenjör vid Åbo Akademi i Kemiteknik!
Vid Åbo Akademi i Finland kan man studera till diplomingenjör (motsv. civilingenjör i Sverige) på svenska. Förr hette fakulteten Kemisk-tekniska fakulteten, men nu heter den Tekniska fakulteten (TkF) och det som närmast motsvara den gamla ”hederliga” akademiingenjörsexamen är utbildningsprogrammet Kemiteknik.
Att vi kallades lite spydiskt ”bergsrådsskolan” förr i tiden kan vi nuförtiden ta som en komplimang. Om utbildningen är bra, vilket den är, ger den bra chanser för diplomingenjören till att överta ledaruppgifter inom näringsliv och samhälle. Att vi har bra kontakter med företagen är väl också riktigt bra för studenterna i dessa svåra tider!
Starta på
http://www.abo.fi/
och klicka uppe till vänster på Fakulteter och ämnen så får du veta allt och lite till om du inte går vilse i hemside-djungeln!
Men att tro att du måste plugga en massa kemiska formler utantill är fel. Om man vill kan man efter grundkursern hoppa till betydligt mera processtekniska eller ekonomiska ämnen, eller specialisera sig på träförädling, energi och miljö.
Undervisningsprogrammet Kemiteknik handlar om enormt mycket större helheter än den kemi som är bekant från skolan. Det omfattar samhällets och förtagens nutida och framtida vatten- och energisystem, små och stora företag och fabriker, ekonomisk planering och mänskliga relationer.
Diplomingenjörerna från Åbo Akademi (akademiingenjörerna) arbetar med mycket skilda uppgifter i företag, kommun och stat och ofta utmlands. Deta fina är att studenten fritt kan välja de ämnen som känns mest intressanta och därigenom även skapa sin egen framtid med intressanta arbetsuppifter.
Finlands, ja hela världens kommande välstånd, kräver att teknologiexperterna kan utveckla nya energieffektiva och miljövänliga produkter för hållbar utveckling. Ny kunskap om alternativa energikällor, grön kemi, katalysatorer, trafikbränslen och bioraffinaderier måste kombineras med god insikt i hur om hur klassiska fabriker, kraftverk vattensystem och energisystem fungerar.
I grundkurserna skall begreppen göras solklara. Det som verkade oklart i skolans matematik, fysik och kemi skall öppna sig som en ny värld utan dimridåer. Man måste förstå de tekniska och naturvetenskapliga grundbegreppet, varefter man får hjälp av modern datateknik, en självklarhet på alla nivåer i TkF.
Som huvudämnen läses processkemi, t.ex. oorganisk och organisk kemi och polymerkemi, processystemteknik, t.ex. värmeteknik och reglerteknik, och träförädling.
Huvudämnet processkemi är produktorienterat och studier i ämnet ger ett brett expertkunnande som sträcker sig från livsmedel och plast till keramer, katalysatorer och biobränslen. Att på molekylnivå förstå hur ämnen är uppbyggda gör att man kan syntetisera nya ämnen, och finna helt nya tillämpningar (solpaneler är ett exempel) för tidigare kända molekyler. Ett speciellt område är kemisk analys av små mängder av ämnen som kan ha stor betydelse i miljösammanhang.
Huvudämnet processystemteknik handlar som namnet säger om hur man producerar de produkter som processkemin handlar om. Alla delar av en stor eller liten fabrik, ja även samhälleliga processer och miljöförändringar beskivs av matematiska samband som kan vara mycket enkla, eller mycket komplicerade och simuleras på dator. Apparater som kraftverkspannor, turbiner, motorer, värmeväxlare, fläktar och pumpar kopplas ihop i komplicerade system, och endast de som både förstår hur de enskilda apparaterna fungerar och hur helheten fungerar och kan regleras kan bygga ekonomiskt konkurrenkraftiga och miljövänliga system. Samt konstruera nya och bättre apparater.
I huvudämnet träförädling är ofattbart mycket kunnande samlat under årens lopp, och allt utlärs gratis åt studenterna. Cellulosa- och pappersframställning är givetvis centrala och kunnande på området ett kapital som kan omsättas i pengar genom t.ex. genom utlandskonsultering vilket många akaemiingenjörer arbetar med. Finländsk toppexpertis på pappersförädling och pappersbestrykning har länge utbildats vid Åbo Akademi. Träförädlingen är stadd i snabb utveckling och hur framtidens fabriker ser ut vet vi inte, men via samarbetet med processkemi och processystemteknik kommer det hela tiden fram nya idéer.
Att vi kallades lite spydiskt ”bergsrådsskolan” förr i tiden kan vi nuförtiden ta som en komplimang. Om utbildningen är bra, vilket den är, ger den bra chanser för diplomingenjören till att överta ledaruppgifter inom näringsliv och samhälle. Att vi har bra kontakter med företagen är väl också riktigt bra för studenterna i dessa svåra tider!
Starta på
http://www.abo.fi/
och klicka uppe till vänster på Fakulteter och ämnen så får du veta allt och lite till om du inte går vilse i hemside-djungeln!
Men att tro att du måste plugga en massa kemiska formler utantill är fel. Om man vill kan man efter grundkursern hoppa till betydligt mera processtekniska eller ekonomiska ämnen, eller specialisera sig på träförädling, energi och miljö.
Undervisningsprogrammet Kemiteknik handlar om enormt mycket större helheter än den kemi som är bekant från skolan. Det omfattar samhällets och förtagens nutida och framtida vatten- och energisystem, små och stora företag och fabriker, ekonomisk planering och mänskliga relationer.
Diplomingenjörerna från Åbo Akademi (akademiingenjörerna) arbetar med mycket skilda uppgifter i företag, kommun och stat och ofta utmlands. Deta fina är att studenten fritt kan välja de ämnen som känns mest intressanta och därigenom även skapa sin egen framtid med intressanta arbetsuppifter.
Finlands, ja hela världens kommande välstånd, kräver att teknologiexperterna kan utveckla nya energieffektiva och miljövänliga produkter för hållbar utveckling. Ny kunskap om alternativa energikällor, grön kemi, katalysatorer, trafikbränslen och bioraffinaderier måste kombineras med god insikt i hur om hur klassiska fabriker, kraftverk vattensystem och energisystem fungerar.
I grundkurserna skall begreppen göras solklara. Det som verkade oklart i skolans matematik, fysik och kemi skall öppna sig som en ny värld utan dimridåer. Man måste förstå de tekniska och naturvetenskapliga grundbegreppet, varefter man får hjälp av modern datateknik, en självklarhet på alla nivåer i TkF.
Som huvudämnen läses processkemi, t.ex. oorganisk och organisk kemi och polymerkemi, processystemteknik, t.ex. värmeteknik och reglerteknik, och träförädling.
Huvudämnet processkemi är produktorienterat och studier i ämnet ger ett brett expertkunnande som sträcker sig från livsmedel och plast till keramer, katalysatorer och biobränslen. Att på molekylnivå förstå hur ämnen är uppbyggda gör att man kan syntetisera nya ämnen, och finna helt nya tillämpningar (solpaneler är ett exempel) för tidigare kända molekyler. Ett speciellt område är kemisk analys av små mängder av ämnen som kan ha stor betydelse i miljösammanhang.
Huvudämnet processystemteknik handlar som namnet säger om hur man producerar de produkter som processkemin handlar om. Alla delar av en stor eller liten fabrik, ja även samhälleliga processer och miljöförändringar beskivs av matematiska samband som kan vara mycket enkla, eller mycket komplicerade och simuleras på dator. Apparater som kraftverkspannor, turbiner, motorer, värmeväxlare, fläktar och pumpar kopplas ihop i komplicerade system, och endast de som både förstår hur de enskilda apparaterna fungerar och hur helheten fungerar och kan regleras kan bygga ekonomiskt konkurrenkraftiga och miljövänliga system. Samt konstruera nya och bättre apparater.
I huvudämnet träförädling är ofattbart mycket kunnande samlat under årens lopp, och allt utlärs gratis åt studenterna. Cellulosa- och pappersframställning är givetvis centrala och kunnande på området ett kapital som kan omsättas i pengar genom t.ex. genom utlandskonsultering vilket många akaemiingenjörer arbetar med. Finländsk toppexpertis på pappersförädling och pappersbestrykning har länge utbildats vid Åbo Akademi. Träförädlingen är stadd i snabb utveckling och hur framtidens fabriker ser ut vet vi inte, men via samarbetet med processkemi och processystemteknik kommer det hela tiden fram nya idéer.
maanantai 19. lokakuuta 2009
Regeringens energipolitik och framtidsfantasier
Startnot: Du som vill bli expert på energi och miljö skall inte studera till pol.kand. som Oras Tynkkynen (grön riksdagman, utsett till regeringens klimatpolitiska expert), utan i stället till diplomingenjör vid Åbo Akademi! Du behöver inte kunna finska, utbildningen är på svenska i Finland och Åbo är en trevlig stad (med världens vackraste flickor....)
Mera info på www.abo.fi
http://www.abo.fi/student/tkf/
Understryker först några viktiga fakta innan jag kommenterar Statsrådents klimat-och energipolitiska deklaration 28/2009 (Oras Tynkkynen-rapporten).
Finländarens lön i euro är omvandlingsbar till hårda produkter som bilar och datorer och kan förbli hög endast om landets industri tilllverkar (och exporterar) hårda produkter. Då industriproduktionen kollapsar och ”tjänstesamhället” tar över kommer även den allmänna lönenivån att kollapsa eftersom man (förenklat) inte kan köpa ny bil med pengar som man förtjänat genom att klippa grannens häck. Endast om japanerna fått t.ex. papper eller elmotorer kan de levera bilar. Observera att medellönen i (industrifattiga) Estland är 800 euro per månad, medan (industrilandet) Finlands medellön är 2.900 euro per månad.
Då exporten förr i tiden minskade, sänktes lönernas utländska köpkraft med devalvering. Men det går inte längre.
Efter förra krisen räddades vi av Nokia och skogsindustrin.
Men till skillnad från situationen under 1990-talet, har lågkostnadsländerna (Kina, Indien Östeuropa, Latinamerika) numera tagit fast vårt teknologiska försprång medan våra produktionskostnader (löner, energi, råvaror, miljöteknik) har stigit. Endast vissa tunga industrisektorer med specialkunnande är ännu konkurrenskraftiga.
Enligt Finlands Bank gör landets exportstruktur uppgången långsam. Tidigare exportnivå är osannlik då krisen orsakat ”globala strukturomvandligar”, eller att den tunga industrins nyinvesteringar sker i lågkostandsländer.
Investerarna (och välståndet) skulle i dag behöva en positiv signal för att investera i Finlands industri. Tillstånd borde beviljas för alla tre kärnkraftsprojekt. Hur många som byggs bestäms av marknaden, inte av politikerna.
Som en följd av industriproduktionens nedgång (industriproduktionen har minskat med 21%, beställningarna med 37% och metallindustrins beställningar med 45%) balanseras statsbudgeten på 50 miljarder euro med lån på ofattbara 13 miljarder euro. En fjärdedel av budgeten (26%) är lånade pengar som belastar kommande generationer och med vilka fiktionen om fortsatt lönenivå på 2.900 euro upprätthålls.
Lånesumman är större än inkomst- och förmögenhetsskatten (10 miljarder), större än social-och hälsovårdsutgifterna (11 miljarder) och lika stor som omsättningsskatten (13 miljarder). Och trots de lånade sedelbuntarna tvingas stat och kommun ändå till destruktiva uppsägningar och permitteringar.
Enligt Tynkkynen-rapporten minskas koldioxidutsläppen med 80% till år 2050. Här finns ingen kris och inga globala konkurrensbekymmer, utan finska politiker kan med lagar och skatter reglera framtiden i en isolerad Lyckebovärld. Det påminner om Lenins tidiga visioner.
För utsläppsmålet presenteras fyra famtidsscenarier eller fantasier, A,B,C och D.
I den första (gröna) A-fantasin, finns det inga kärnkraftverk år 2050 (Olkiluoto trean har rivits!) inte heller metalltillverkning från malm (Rautaruukki har flyttat till Kina?). Industrin består av ”ny kunskapsproduktion, nanoteknologi, bioteknologi och nya Nokior genom klimatteknologi”. Privatbilism finns kvar främst på landsbygden.
I den fjärde (kokoomus) D-fantasin finns det hela 11 st. kärnkraftverk (av dagens storlek) år 2050! Tung industrin finns kvar och drivs med kärnkraftverk. Kova peli, men kärnkraft tilltalar min teknokratsjäl på något vis.
De två andra B och C-fantasierna är sedan center-socialdemokratiska hybrider mellan A och D. Där nämns även torv (Finlands största inhemska energiresurs!) förutsatt att koldioxiden avskiljs och lagras, en komplicerad och dyr hypotetisk teknologi.
Men samtliga scenarier har nästan samma framtidsfantasier om vindkraft, trafikbränsle och husens energibalans. Byggnadsindustri- och vindkraftslobbyn har lyckats bra i Tynkkynen-kommittén.
År 2050 skall det produceras lika mycket elenergi med vindkraft som vi producerar med kärnkraft i dag. Det betyder 2000 st. nya 5MW möllor som genast måste börja byggas med en takt av 50 st. jättemöllor per år. Detta är fullständigt orealistiskt! Inte ens de i förplanering varande jättelika vindparkerna utanför Uleåborg och Korsnäs (totalt 180 st. möllor) kan förverkligas i så snabb takt. Och varifrån skall reglerkraften tas?
Bilarna skall år 2050 dra endast 2 liter bränsle per 100 km eller gå på ”biobränslen eller förnyelsebar el”. Tro det den som vill. Och hur skall bilen hållas varm på vintern?
Bostadsbeståndet som helhet skall om endast 40 år förbruka 60% mindre värmeenergi än i dag. Även detta är ett fantastiskt krav. De bostäder som byggs i dag står nämligen kvar år 2050. Ett nybyggd välisolerad radlägenhet med frånvärmeväxlare som i dag konsumerar energi motsvarande 1000 kg olje-ekvivalenter per år skulle alltså ombyggas för att förbruka endast 400 kg olje-ekvivalenter. Påtryckningsmedlet säges vara klimatanpassad fastighetsskatt.
Men med en radikal klimatuppvärmning samt avstängning av varmvattnet så att att tonårdstjejerna inte trivs för bra i duschen kan kanske fantasin bli verklighet.
Mera info på www.abo.fi
http://www.abo.fi/student/tkf/
Understryker först några viktiga fakta innan jag kommenterar Statsrådents klimat-och energipolitiska deklaration 28/2009 (Oras Tynkkynen-rapporten).
Finländarens lön i euro är omvandlingsbar till hårda produkter som bilar och datorer och kan förbli hög endast om landets industri tilllverkar (och exporterar) hårda produkter. Då industriproduktionen kollapsar och ”tjänstesamhället” tar över kommer även den allmänna lönenivån att kollapsa eftersom man (förenklat) inte kan köpa ny bil med pengar som man förtjänat genom att klippa grannens häck. Endast om japanerna fått t.ex. papper eller elmotorer kan de levera bilar. Observera att medellönen i (industrifattiga) Estland är 800 euro per månad, medan (industrilandet) Finlands medellön är 2.900 euro per månad.
Då exporten förr i tiden minskade, sänktes lönernas utländska köpkraft med devalvering. Men det går inte längre.
Efter förra krisen räddades vi av Nokia och skogsindustrin.
Men till skillnad från situationen under 1990-talet, har lågkostnadsländerna (Kina, Indien Östeuropa, Latinamerika) numera tagit fast vårt teknologiska försprång medan våra produktionskostnader (löner, energi, råvaror, miljöteknik) har stigit. Endast vissa tunga industrisektorer med specialkunnande är ännu konkurrenskraftiga.
Enligt Finlands Bank gör landets exportstruktur uppgången långsam. Tidigare exportnivå är osannlik då krisen orsakat ”globala strukturomvandligar”, eller att den tunga industrins nyinvesteringar sker i lågkostandsländer.
Investerarna (och välståndet) skulle i dag behöva en positiv signal för att investera i Finlands industri. Tillstånd borde beviljas för alla tre kärnkraftsprojekt. Hur många som byggs bestäms av marknaden, inte av politikerna.
Som en följd av industriproduktionens nedgång (industriproduktionen har minskat med 21%, beställningarna med 37% och metallindustrins beställningar med 45%) balanseras statsbudgeten på 50 miljarder euro med lån på ofattbara 13 miljarder euro. En fjärdedel av budgeten (26%) är lånade pengar som belastar kommande generationer och med vilka fiktionen om fortsatt lönenivå på 2.900 euro upprätthålls.
Lånesumman är större än inkomst- och förmögenhetsskatten (10 miljarder), större än social-och hälsovårdsutgifterna (11 miljarder) och lika stor som omsättningsskatten (13 miljarder). Och trots de lånade sedelbuntarna tvingas stat och kommun ändå till destruktiva uppsägningar och permitteringar.
Enligt Tynkkynen-rapporten minskas koldioxidutsläppen med 80% till år 2050. Här finns ingen kris och inga globala konkurrensbekymmer, utan finska politiker kan med lagar och skatter reglera framtiden i en isolerad Lyckebovärld. Det påminner om Lenins tidiga visioner.
För utsläppsmålet presenteras fyra famtidsscenarier eller fantasier, A,B,C och D.
I den första (gröna) A-fantasin, finns det inga kärnkraftverk år 2050 (Olkiluoto trean har rivits!) inte heller metalltillverkning från malm (Rautaruukki har flyttat till Kina?). Industrin består av ”ny kunskapsproduktion, nanoteknologi, bioteknologi och nya Nokior genom klimatteknologi”. Privatbilism finns kvar främst på landsbygden.
I den fjärde (kokoomus) D-fantasin finns det hela 11 st. kärnkraftverk (av dagens storlek) år 2050! Tung industrin finns kvar och drivs med kärnkraftverk. Kova peli, men kärnkraft tilltalar min teknokratsjäl på något vis.
De två andra B och C-fantasierna är sedan center-socialdemokratiska hybrider mellan A och D. Där nämns även torv (Finlands största inhemska energiresurs!) förutsatt att koldioxiden avskiljs och lagras, en komplicerad och dyr hypotetisk teknologi.
Men samtliga scenarier har nästan samma framtidsfantasier om vindkraft, trafikbränsle och husens energibalans. Byggnadsindustri- och vindkraftslobbyn har lyckats bra i Tynkkynen-kommittén.
År 2050 skall det produceras lika mycket elenergi med vindkraft som vi producerar med kärnkraft i dag. Det betyder 2000 st. nya 5MW möllor som genast måste börja byggas med en takt av 50 st. jättemöllor per år. Detta är fullständigt orealistiskt! Inte ens de i förplanering varande jättelika vindparkerna utanför Uleåborg och Korsnäs (totalt 180 st. möllor) kan förverkligas i så snabb takt. Och varifrån skall reglerkraften tas?
Bilarna skall år 2050 dra endast 2 liter bränsle per 100 km eller gå på ”biobränslen eller förnyelsebar el”. Tro det den som vill. Och hur skall bilen hållas varm på vintern?
Bostadsbeståndet som helhet skall om endast 40 år förbruka 60% mindre värmeenergi än i dag. Även detta är ett fantastiskt krav. De bostäder som byggs i dag står nämligen kvar år 2050. Ett nybyggd välisolerad radlägenhet med frånvärmeväxlare som i dag konsumerar energi motsvarande 1000 kg olje-ekvivalenter per år skulle alltså ombyggas för att förbruka endast 400 kg olje-ekvivalenter. Påtryckningsmedlet säges vara klimatanpassad fastighetsskatt.
Men med en radikal klimatuppvärmning samt avstängning av varmvattnet så att att tonårdstjejerna inte trivs för bra i duschen kan kanske fantasin bli verklighet.
torstai 8. lokakuuta 2009
Opiskele energia- ja ympäristöasiantuntijaksi Åbo Akademissa!
Åbo Akademissa, Suomen Turussa voi opiskella ruotsin kielellä diplomi-insinööriksi Teknillisessä Tiedekunnassa (Tekniska Fakulteten), vanha nimi oli Kemiallis-teknillinen tiedekunta (Kemisk-tekniska fakulteten).
Prosessitekniikan opetusohjelma antaa hyviä mahdollisuuksia erikoistua energia- ja ympäristöalalle. Tulevaisuuden suuret energia- ja ympäristöongelmia ei voida ratkaista ilman teknologista asiantuntemusta, ja työtä tulee riittämään.
Esimerkiksi voi mainita, että professori Tapio Salmi on maailman johtavia katalysaattorieksperttejä, on mm. kehittänyt uusia autokatalysaattoreita ja oman professorin Tapio Westerlund’in energia- ja tuotannonoptimointijärjestelmä ohjaa Tornion Jaloterästehtaan toimintaa. Tämä tehdas on maailman energiatehokkain jaloterästehdas ja niitä harvoja, jotka pärjäävät kansainvälisessä kilpailussa lamankin aikana.
Åbo Akademin diplomi-insinöörit ovat aina olleet kysyttyä tavaraa työmarkkinoilla. Opetuksen taso on kova, ja kielitaito lasketaan aina eduksi.
Kouluruotsilla pärjää alussa mainiosti, koska teknillinen terminologia on aika samanlainen kaikilla kielillä. Lisää ruotsia opitaan koko ajan, useimmat puhuvat jo yhden opiskeluvuoden jälkeen aika hyvin. ÅA:n kurssikeskuksessa voi lisäksi opetella vaikka venäjää tai espanjaa.
Kemistiklubin toiminta on vilkas: Kivoja juhlia, ulkomaanmatkoja, sekä yritysvierailuja järjestetään jatkuvasti.
Lisää informaatiota kotisivuilta, jotka kylläkin ovat hieman sekavia, mutta klikkaamalla pääset eteenpäin
www.abo.fi
http://www.abo.fi/public/https://www.abo.fi/student/ktavdelningen
Kannattaako turkulaisen ympäristöstä, energiasta, ja tekniikasta kiinnostuneen ylioppilaan lähteä opiskelemaan Helsingin Teknilliseen korkeakouluun ja tuhota taloutensa maksamalla Helsingin huikeita vuokria, sekä matkat edestakaisin Turun ja Helsingin välillä, vaikka kotikaupungissa löytyy samantasoista, jollei huomattavasti parempaa opetusta?
Jarl Ahlbeck
Ympäristötekniikan lehtori
Åbo Akademi
Prosessitekniikan opetusohjelma antaa hyviä mahdollisuuksia erikoistua energia- ja ympäristöalalle. Tulevaisuuden suuret energia- ja ympäristöongelmia ei voida ratkaista ilman teknologista asiantuntemusta, ja työtä tulee riittämään.
Esimerkiksi voi mainita, että professori Tapio Salmi on maailman johtavia katalysaattorieksperttejä, on mm. kehittänyt uusia autokatalysaattoreita ja oman professorin Tapio Westerlund’in energia- ja tuotannonoptimointijärjestelmä ohjaa Tornion Jaloterästehtaan toimintaa. Tämä tehdas on maailman energiatehokkain jaloterästehdas ja niitä harvoja, jotka pärjäävät kansainvälisessä kilpailussa lamankin aikana.
Åbo Akademin diplomi-insinöörit ovat aina olleet kysyttyä tavaraa työmarkkinoilla. Opetuksen taso on kova, ja kielitaito lasketaan aina eduksi.
Kouluruotsilla pärjää alussa mainiosti, koska teknillinen terminologia on aika samanlainen kaikilla kielillä. Lisää ruotsia opitaan koko ajan, useimmat puhuvat jo yhden opiskeluvuoden jälkeen aika hyvin. ÅA:n kurssikeskuksessa voi lisäksi opetella vaikka venäjää tai espanjaa.
Kemistiklubin toiminta on vilkas: Kivoja juhlia, ulkomaanmatkoja, sekä yritysvierailuja järjestetään jatkuvasti.
Lisää informaatiota kotisivuilta, jotka kylläkin ovat hieman sekavia, mutta klikkaamalla pääset eteenpäin
www.abo.fi
http://www.abo.fi/public/https://www.abo.fi/student/ktavdelningen
Kannattaako turkulaisen ympäristöstä, energiasta, ja tekniikasta kiinnostuneen ylioppilaan lähteä opiskelemaan Helsingin Teknilliseen korkeakouluun ja tuhota taloutensa maksamalla Helsingin huikeita vuokria, sekä matkat edestakaisin Turun ja Helsingin välillä, vaikka kotikaupungissa löytyy samantasoista, jollei huomattavasti parempaa opetusta?
Jarl Ahlbeck
Ympäristötekniikan lehtori
Åbo Akademi
Studera energi och miljö till diplomingenjör!
Många studenter som funderar på vad de skall bli när de är stora borde veta att vid Tekniska Fakulteten (TkF) i Åbo Akademi (Åbo-Finland) kan man bli diplomingenjör (samma som civilingenjör i Sverige) med goda färdigheter i energi och miljöteknik. Vid TkF får Du just den bästa skolningen för att lösa dagens och framtidens energi- och miljöproblem! Och dessutom goda arbetsmöjligheter. Här finns mera information (men hemsidan är tyvärr en aning tillkrånglad, så det gäller att klicka hit och dit)
http://www.abo.fi/public/
https://www.abo.fi/student/ktavdelningen
Man behöver inte kunna finska för att studera vid Åbo Akademi, och man behöver inte ens kunna svenska riktigt bra eftersom det tekniska innehållet och facktermerna inte är speciellt beroende av språket. Den svenska man behöver lär man sig snabbt.
Diplomigenjörer från Åbo Akademi brukar lätt få arbete i de mest olika företag i Sverige, Finland, Norden, ja i hela världen.
Studentlivet i Åbo är livligt och kemistklubben ordnar mycket roliga fester och företagsbesök. Är man intresserad av musik eller sport finns det studentkörer och –orkestrar samt idrottslag som man kan vara med i.
Tyvärr var det detta år ganska få sökande till TkF. Samtidigt var det ingen brist på sökanden till de andra diplomingenjörsutbildningarna i Finland vilket gör TkF till ett tråkigt undantag. Jag tror att det finns många orsaker, men vissa orsaker är mera betydande än andra.
Något är fungerar dåligt i informationen och marknadsföringen. Den information som kommer via bekanta, föräldrarna och har att göra med tradition och bakgrund inom företagslivet verkar vara den enda som fungerar. När jag kustodierar vid tentamina stöter jag på en lång rad kända efternamn och på många ser jag att de liknar sin mamma eller pappa, som också studerat vid TkF (KTF). Själv hade jag min kusin flygar-Calle Bruun som förebild, han var akademiingenjör. När det blev klart att jag inte ville bli yrkesmusiker som pappa, tänkte jag att jag kunde bli kemisk ingenjör som Carl-Erik, jobba på Schaumans i Jakobstad och dessutom göra något åt fabrikens vatteföroreningar som skrämde bort gäddorna från vår sommarstuga.
Därifrån kommer jag in på följande synpunkt: Hurudan bild av diplomingenjörens arbete och av miljövård får gymnasisterna av media och av lärarna? Media som älskar dåliga nyheter, har det senaste året läst dödsrunor över Finlands skogsindustri, som av tradition sysselsatt många akademiingenjörer. Att cellulosafabriken i Kaskö stängdes var knappast någon bra reklam för TkF. Men å andra sidan är det numera få nyutdimitterade akademiingenjörer som går direkt till skogsindustrin. De duger till mångahanda arbetsuppgifter i många typer av företag, en förvånansvärt stor del arbetar i huvudstadsregionen. Skogsindustrins svåra situation är nog ingen reellt argument mot vår utbildning.
Gymnasielärarna i naturvetenskap har givetvis en viktig roll. Min lärare, Eyvind Still i Jakobstad var mycket inspirerande och hans bror Ebbe var min idol, min matematiklärare i KTF. Tyvärr har gymnasielärarna knappast någon uppfattning om diplomingenjörens arbete, men om de gör undervisningen intressant ökar intresset för tekniska studier. Att tekniska lösningar och tekniskt kunnande krävs för att lösa dagen och framtidens miljöproblem är ju helt självklart, men talas det här om för gymnasisterna i tillräcklig utsträckning?
Precis som alla andra universitetsutbildningar innehåller TkF både teoretiskt svåra ämnen och lättare deskriptiva ämnen. Praktiska ämnen och direkta tillämpningar är inte och skall inte heller vara de mest centrala på universitetsnivå. Konkurrensen mellan TkF och yrkeshögskolornas mera praktiskt betonade utbildning, speciellt i Vasa och Helsingfors är hård i Svensk-Finland och studenter som skyggar inför grundkurser t.ex. i matematik lyssnar gärna till yrkeshögskolornas reklam.
Finlandssvenskarna är få, och KTF har av tradition haft hälften finskspråkiga elever. Nu har jag inte exakta uppgifter, men det förefaller som om TkF inte längre skulle vara ett populärt alternativ bland finskspråkiga studenter. Det kan bero på att kunskaperna i svenska överlag har minskat i synnerhet hos de mindre språkintresserade pojkarna då den obligatoriska studentsvenskan avskaffades. Dessutom har vårt språkprov fått dåligt rykte att vara svårt, även om kraven modifierats på senare tid. Men framför allt förefaller TkF numera att var helt okänt på finskt håll!
Ålänningarna är ett kapitel för sig. Vi har genom tiderna haft många goda åländska elever i TkF, men nuförtiden åker de flesta till Sverige för att studera. Jag har tillochmed hört argumentet att man inte kan studera vid ÅA om man inte kan finska.
Hur bra är vår undervisning? Jag är dagligen i kontakt med studenterna och vi har dessutom kursutvärdering som man kan besvara anonymt. Jag tycker vi får genomgående positiva omdömen av eleverna, även om de ibland retar upp sig på vissa saker, men dessa försöker vi åtgärda så gott det går. Jag tror att vår undervisning är både innehållsmässigt och formmässigt riktigt bra och vi har dessutom den fördelen som liten högskola att vi kan ge personlig hjälp och vägledning. Genom att vi också forskar, kan vi (i motsats till yrkeshögskolorna) alltid lära ut det allra modernaste kunnandet.¨
Jarl Ahlbeck, lektor i miljövårdsteknik, TkF, Åbo Akademi
tel +358-400-899226
http://www.abo.fi/public/
https://www.abo.fi/student/ktavdelningen
Man behöver inte kunna finska för att studera vid Åbo Akademi, och man behöver inte ens kunna svenska riktigt bra eftersom det tekniska innehållet och facktermerna inte är speciellt beroende av språket. Den svenska man behöver lär man sig snabbt.
Diplomigenjörer från Åbo Akademi brukar lätt få arbete i de mest olika företag i Sverige, Finland, Norden, ja i hela världen.
Studentlivet i Åbo är livligt och kemistklubben ordnar mycket roliga fester och företagsbesök. Är man intresserad av musik eller sport finns det studentkörer och –orkestrar samt idrottslag som man kan vara med i.
Tyvärr var det detta år ganska få sökande till TkF. Samtidigt var det ingen brist på sökanden till de andra diplomingenjörsutbildningarna i Finland vilket gör TkF till ett tråkigt undantag. Jag tror att det finns många orsaker, men vissa orsaker är mera betydande än andra.
Något är fungerar dåligt i informationen och marknadsföringen. Den information som kommer via bekanta, föräldrarna och har att göra med tradition och bakgrund inom företagslivet verkar vara den enda som fungerar. När jag kustodierar vid tentamina stöter jag på en lång rad kända efternamn och på många ser jag att de liknar sin mamma eller pappa, som också studerat vid TkF (KTF). Själv hade jag min kusin flygar-Calle Bruun som förebild, han var akademiingenjör. När det blev klart att jag inte ville bli yrkesmusiker som pappa, tänkte jag att jag kunde bli kemisk ingenjör som Carl-Erik, jobba på Schaumans i Jakobstad och dessutom göra något åt fabrikens vatteföroreningar som skrämde bort gäddorna från vår sommarstuga.
Därifrån kommer jag in på följande synpunkt: Hurudan bild av diplomingenjörens arbete och av miljövård får gymnasisterna av media och av lärarna? Media som älskar dåliga nyheter, har det senaste året läst dödsrunor över Finlands skogsindustri, som av tradition sysselsatt många akademiingenjörer. Att cellulosafabriken i Kaskö stängdes var knappast någon bra reklam för TkF. Men å andra sidan är det numera få nyutdimitterade akademiingenjörer som går direkt till skogsindustrin. De duger till mångahanda arbetsuppgifter i många typer av företag, en förvånansvärt stor del arbetar i huvudstadsregionen. Skogsindustrins svåra situation är nog ingen reellt argument mot vår utbildning.
Gymnasielärarna i naturvetenskap har givetvis en viktig roll. Min lärare, Eyvind Still i Jakobstad var mycket inspirerande och hans bror Ebbe var min idol, min matematiklärare i KTF. Tyvärr har gymnasielärarna knappast någon uppfattning om diplomingenjörens arbete, men om de gör undervisningen intressant ökar intresset för tekniska studier. Att tekniska lösningar och tekniskt kunnande krävs för att lösa dagen och framtidens miljöproblem är ju helt självklart, men talas det här om för gymnasisterna i tillräcklig utsträckning?
Precis som alla andra universitetsutbildningar innehåller TkF både teoretiskt svåra ämnen och lättare deskriptiva ämnen. Praktiska ämnen och direkta tillämpningar är inte och skall inte heller vara de mest centrala på universitetsnivå. Konkurrensen mellan TkF och yrkeshögskolornas mera praktiskt betonade utbildning, speciellt i Vasa och Helsingfors är hård i Svensk-Finland och studenter som skyggar inför grundkurser t.ex. i matematik lyssnar gärna till yrkeshögskolornas reklam.
Finlandssvenskarna är få, och KTF har av tradition haft hälften finskspråkiga elever. Nu har jag inte exakta uppgifter, men det förefaller som om TkF inte längre skulle vara ett populärt alternativ bland finskspråkiga studenter. Det kan bero på att kunskaperna i svenska överlag har minskat i synnerhet hos de mindre språkintresserade pojkarna då den obligatoriska studentsvenskan avskaffades. Dessutom har vårt språkprov fått dåligt rykte att vara svårt, även om kraven modifierats på senare tid. Men framför allt förefaller TkF numera att var helt okänt på finskt håll!
Ålänningarna är ett kapitel för sig. Vi har genom tiderna haft många goda åländska elever i TkF, men nuförtiden åker de flesta till Sverige för att studera. Jag har tillochmed hört argumentet att man inte kan studera vid ÅA om man inte kan finska.
Hur bra är vår undervisning? Jag är dagligen i kontakt med studenterna och vi har dessutom kursutvärdering som man kan besvara anonymt. Jag tycker vi får genomgående positiva omdömen av eleverna, även om de ibland retar upp sig på vissa saker, men dessa försöker vi åtgärda så gott det går. Jag tror att vår undervisning är både innehållsmässigt och formmässigt riktigt bra och vi har dessutom den fördelen som liten högskola att vi kan ge personlig hjälp och vägledning. Genom att vi också forskar, kan vi (i motsats till yrkeshögskolorna) alltid lära ut det allra modernaste kunnandet.¨
Jarl Ahlbeck, lektor i miljövårdsteknik, TkF, Åbo Akademi
tel +358-400-899226
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)
