tiistai 6. huhtikuuta 2010

Kalla vintrar i framtiden?

För ett år sedan visades Al Gores propagandafilm ”En obekväm sanning” i skolorna vilket (enligt min yngsta dotter) ledde till att många känsliga elever fick sömnsvårigheter och blev deprimerade av döende isbjörnar och klimatkatastrofer.

Men ett sundhetstecken för vårt västerländska samhälle är att halvsanningar, överdrifter och lögner förr eller senare avslöjas och att debatten nyktrar till. FN:s klimatpanel IPCC som tidigare ansågs pålitlig har ertappats med att utnyttja ytterst tvivelaktiga informationskällor. Himalajas glaciärer är inte på väg att smälta, Sydamerikas regnskogar håller inte på att torka ut, minskningen av Kilimanjaros istäcke beror på skogsskövling och inte på klimatuppvärmning, isbjörnarna mår utmärkt och förekomsten av tropiska stormar har absolut inte ökat. Sydpolens istäcke har aldrig varit hotat, och isen runt Nordpolen har återhämtat sig.

Dessutom har det globala temperaturrekordet från år 1998 inte ännu slagits trots att vi i år har en lika stark El Nino-effekt som år 1998. Vid El Nino är uppströmmen av kallt djuphavsvatten i tropikerna blockerad.

Denna vinter har varit rekordkall i Nordamerika, Europa och Ryssland. Ryska meteorologer talar om århundradets köldrekord! Men om det är kallt här så måste det vara varmt någon annanstans eftersom värmen endast är omfördelad. Norra Kanada och delar av Asien har fått den vintervärme vi inte fick.

Vår kalla vinter berodde på ett fenomen som kallas Arktisk Oskillation och som mäts med ett s.k. AO- index. Om indexet är negativt som denna vinter, tar lågtrycken en sydligare bana vilket gör att kall luft sugs in från Nordpolen. Om indexet är positivt, som t.ex. vintrarna 1989 och 2008, tar lågtrycken en nordligare bana och vintern hos oss blir varm och regnig.
Vintern 1988-1989 hoppade AO-index upp till en högre nivå och började därefter variera runt denna högre nivå. Därför blev vintrarna hos oss varmare än de varit före 1988.

Kan man visa att lågtryckens ruttval (AO-indexet) skulle påverkas av atmosfärens halt av koldioxid? Nej, det kan man inte! Men däremot börjar en annan bild av mekanismerna klarna hos många forskare: AO-index påverkas av två skilda faktorer, solens aktivitet och riktningen på stratosfärvinden över tropikerna. Om vi samtidigt har ostlig stratosfärvind och låg solaktivitet (som t.ex. vintrarna 1986-1987 och 2009-2010) verkar det som om chansen för negativt AO-index och kall vinter skulle öka. Solen påverkar alltså vårt klimat via komplicerade stratosfäriska effekter vilket gör att det blir svårt att direkt ”bevisa” att solens variationer styr klimatets variationer, även om en sådan styrning förefaller logisk.

Vi vet från historiboken att låg solaktivitet (Maunder Minimum 1645-1745 och Dalton Minimum 1790-1830 var perioder nästan utan solfläckar) sammanhörde med fruktansvärt kalla vintrar. Det är möjligt att den låga solaktiviteten producerade negativa AO-index och kalla vintrar. Om/då solen i framtiden går in i ett nytt aktivitetsminimum, kan vi sannolikt räkna med extremt kalla vintrar!

Gå in på www.factsandarts.com och rulla lite nedåt i rubrikerna så får du läsa mycket intressanta texter på engelska!

maanantai 25. tammikuuta 2010

Dags för nytänkande i klimatpolitiken

Att erkänna fakta är grunden för all rationell verksamhet. Att atmosfärens halt av koldioxid påverkar den globala medeltemperaturen är ett fysikaliskt faktum. Däremot är det omöjligt att säga om inverkan är så stor att den utgör ett allvarligt problem eller inte. Verkliga mätdata tyder på att växthusuppvärmningens konsekvenser överdrivits inte endast i många datamodeller, utan speciellt av media och politiker.

Ett annat faktum är att världens oljereserver är begränsade.

Ett tredje faktum är att miljoner människor lider brist på rent dricksvatten, speciellt i regioner med stor tillgång på sötvatten.

FN borde arbeta med sådana globala problem som kräver samarbete mellan nationalstaterna. Alla problem kan inte lösas på en gång, utan det måste ske prioritering och koncentrering av resurser. Om den globala uppvärmningen utses till huvudproblemet kan det skapa en falsk tro att minskning av koldioxidutsläpp i sin tur leder till minskning av de andra problemen.
Jag skulle prioritera dricksvattenfrågan.

En elev till mig fick som uppgift att dimensionera en dricksvattenanläggning för en afrikansk större by med 10.000 invånare och tillgång till sött men kraftigt förorenat flodvatten. Han kom snabbt fram till slutsatsen att det krävs både elektricitet och infrastruktur (kraftlinjer, vägförbindelser, vatten- och avloppsledningar) samt dessutom utbildad personal för att bygga, ta i drift, och köra anläggningen. Det mest rationella skulle vara att bygga ett regionalt stenkolseldat kraftverk som kunde ge ström 24 timmar i dygnet. Kraftverket skulle köpa stenkolet från Sydafrika.

Solpaneler som ger ström endast på dagen då solen lyser skulle kosta totalt (med dricksvattenanläggningen) mångdubbelt mera, och vindkraft utan reglereffekt skulle inte överhuvudtaget fungera. Att bränna biomassa för elproduktionen skulle vara ekologiskt skadligt.

Den klimatfond som bildades i samband med Köpenhamnsmötet skall officiellt användas för att ersätta u-ländernas ”fossilbaserade energiproduktion” med ”förnybar energi” eller för anpassning till klimatförändringar. Men faktum är att det i de fattiga delarna av Afrika inte finns någon fossilbaserad energi att ersätta, och knappast någon klimatförändring heller som kan separeras från naturliga variationer. U-hjälpspengar borde alltid användas för att möta mottagarens verkliga behov och till dem hör även behovet av nya stenkolseldade kraftverk.
Stenkol är ingen bristvara inom överskådlig framtid. Däremot är både oljan och naturgaset begränsade resurser. Över en tredjedel av världens primärenergi genereras med olja vilket innebär framtida radikala prishöjningar. Även livsmedelspriserna är känsliga för oljepriset vilket kan öka världssvälten. Kvävegödsel tillverkas av naturgas vars pris även kommer att öka.
Serien med farsartade klimatkonferenser borde stoppas.

Det är dags för koncentration av FN:s verksamhet på basverksamheten: minskning av dödligheten i infektionssjukdomar och svält, och befrämjande av utbildning. Och intensifierat fredsarbete krävs för att skapa en hållbar grund för basverksamheten.