tiistai 19. toukokuuta 2009

Om mellanskarv på svenska

Turussa 19.5. 2009. Kirjoitin alla olevan ruotsinkielisen jutun ja lähetin muutamalle lehdelle. Pääsyyllinen meimetso-ongelmaamme ei olekaan vain EU, vaan Suomen omat vihertävät viranomaiset, jotka eivät uskalla käyttää lintudirektiivin poikkeuspykälää, jonka mukaan "eritysen vaiket ongelmat" oikeuttavat lintupopulaation vähentämiseen. EU:n 1,8 miljoonaa merimetsoa syövät 1/2 kiloa kalaa päivittäin per nokka, eli yhtä paljon, kun ihminen. Populaatio tuplautuu joka vuosi. Kun kalat joskus loppuvat, merimetsotkin kuolevat nälkään. Silloin ei enää tarvitse metsästyslupaa.

EU är inte ensam skyldig till skarvproblemet

Henrik Lax, sfp:s EU-parlamentariker säger (ÅU 19.5.): ”Det är ett EU-direktiv som skyddar skarven. Det är inte lätt att få EU-kommissionen på andra tankar. Man jag skulle inte ge upp kampen. Min uppfattning är att EU:s skarvskydd bygger på ett missförstånd, man skyddar fel skarv”.
Henrik Lax har tydligen missat den den förändring som gjordes år 1997 i fågeldirektivets (79/409/EEG) Bilaga I. Då ströks (importvaran) mellanskarven (Phalacrocorax Carbo Sinensis) från förteckningen över särskilt skyddade arter eftersom populationen redan då hade ökat till 1,8 miljoner fåglar. En fördubbling hade skett varje år. Den naturliga marina skarven (Phalacrocorax Carbo Carbo) har aldrig hört till skyddslistan. Båda skarvarterna har alltså i dag exakt samma status.
Enligt Fågelskyddsdirektivet är samtliga icke-jaktbara naturliga fåglar i princip fridlysta, men regionerna får vidta avvärjande åtgärder om ”allvarlig skada” kan påvisas. Detta flummiga begrepp har skapat rättsosäkerhet i de nationella förvaltningarna, och finska miljömyndigheter (genomsyrade av grön naturromantik) förbjuder jakt på mellanskarv, medan man i Sverige tillåter vissa begränsande åtgärder.
EU har behandlat konflikten mellan skarv och fiske i tre expertrapporter, kallade REDCAFE år 2005, FRAP och EIFAC år 2006. Alla tre kan läsas på Internet. Experterna som bestått både av fågelskyddare och fiskare har inte varit eniga. Kommissionen har därför inte gjort något. Det som det nya EU-parlamentet borde kräva är att Kommissionen adderar mellanskarven till listan över jaktbara arter (Bilaga II i fågelskyddsdirektivet) där även de flesta kråkfåglar finns.
Huvudskyldig till skarvproblemet i Finland är våra egna miljömyndigheter som inte utnyttjat paragrafen om ”allvarlig skada”. Medskyldiga är EU-kommissionen och EU-parlamentet som låtit expertgruppernas (fanatiska?) fågelskyddare förhindra att mellanskarven adderats till listan över jaktbara arter.
En skarv äter ett halvt kilo fisk om dagen, lika mycket som en människa orkar vrida i sig. All sorts fisk duger, allt från yngel upp till 1 kg stora gäddor. Miljoner skarvar som snabbt förökar sig äter tillsammans med sälarna upp fisken. När havet är tomt är problemet löst och skadedjuren hungrar ihjäl. Då behövs inte längre jakt på mellanskarv och säl.

Jarl Ahlbeck
Eu-kandidat för Sfp

2 kommenttia:

  1. Mellanskarven är inte en invasiv art hos oss, läs här:

    http://skarvfakta.blogspot.fi/2015/09/ar-mellanskarven-en-invasiv-art.html

    VastaaPoista
  2. Mellanskarven är inte en invasiv art hos oss, läs här:

    http://skarvfakta.blogspot.fi/2015/09/ar-mellanskarven-en-invasiv-art.html

    VastaaPoista