Regeringens energipolitik och framtidsfantasier

Startnot: Du som vill bli expert på energi och miljö skall inte studera till pol.kand. som Oras Tynkkynen (grön riksdagman, utsett till regeringens klimatpolitiska expert), utan i stället till diplomingenjör vid Åbo Akademi! Du behöver inte kunna finska, utbildningen är på svenska i Finland och Åbo är en trevlig stad (med världens vackraste flickor....)

Mera info på www.abo.fi

http://www.abo.fi/student/tkf/


Understryker först några viktiga fakta innan jag kommenterar Statsrådents klimat-och energipolitiska deklaration 28/2009 (Oras Tynkkynen-rapporten).

Finländarens lön i euro är omvandlingsbar till hårda produkter som bilar och datorer och kan förbli hög endast om landets industri tilllverkar (och exporterar) hårda produkter. Då industriproduktionen kollapsar och ”tjänstesamhället” tar över kommer även den allmänna lönenivån att kollapsa eftersom man (förenklat) inte kan köpa ny bil med pengar som man förtjänat genom att klippa grannens häck. Endast om japanerna fått t.ex. papper eller elmotorer kan de levera bilar. Observera att medellönen i (industrifattiga) Estland är 800 euro per månad, medan (industrilandet) Finlands medellön är 2.900 euro per månad.

Då exporten förr i tiden minskade, sänktes lönernas utländska köpkraft med devalvering. Men det går inte längre.

Efter förra krisen räddades vi av Nokia och skogsindustrin.

Men till skillnad från situationen under 1990-talet, har lågkostnadsländerna (Kina, Indien Östeuropa, Latinamerika) numera tagit fast vårt teknologiska försprång medan våra produktionskostnader (löner, energi, råvaror, miljöteknik) har stigit. Endast vissa tunga industrisektorer med specialkunnande är ännu konkurrenskraftiga.
Enligt Finlands Bank gör landets exportstruktur uppgången långsam. Tidigare exportnivå är osannlik då krisen orsakat ”globala strukturomvandligar”, eller att den tunga industrins nyinvesteringar sker i lågkostandsländer.

Investerarna (och välståndet) skulle i dag behöva en positiv signal för att investera i Finlands industri. Tillstånd borde beviljas för alla tre kärnkraftsprojekt. Hur många som byggs bestäms av marknaden, inte av politikerna.

Som en följd av industriproduktionens nedgång (industriproduktionen har minskat med 21%, beställningarna med 37% och metallindustrins beställningar med 45%) balanseras statsbudgeten på 50 miljarder euro med lån på ofattbara 13 miljarder euro. En fjärdedel av budgeten (26%) är lånade pengar som belastar kommande generationer och med vilka fiktionen om fortsatt lönenivå på 2.900 euro upprätthålls.

Lånesumman är större än inkomst- och förmögenhetsskatten (10 miljarder), större än social-och hälsovårdsutgifterna (11 miljarder) och lika stor som omsättningsskatten (13 miljarder). Och trots de lånade sedelbuntarna tvingas stat och kommun ändå till destruktiva uppsägningar och permitteringar.

Enligt Tynkkynen-rapporten minskas koldioxidutsläppen med 80% till år 2050. Här finns ingen kris och inga globala konkurrensbekymmer, utan finska politiker kan med lagar och skatter reglera framtiden i en isolerad Lyckebovärld. Det påminner om Lenins tidiga visioner.
För utsläppsmålet presenteras fyra famtidsscenarier eller fantasier, A,B,C och D.

I den första (gröna) A-fantasin, finns det inga kärnkraftverk år 2050 (Olkiluoto trean har rivits!) inte heller metalltillverkning från malm (Rautaruukki har flyttat till Kina?). Industrin består av ”ny kunskapsproduktion, nanoteknologi, bioteknologi och nya Nokior genom klimatteknologi”. Privatbilism finns kvar främst på landsbygden.

I den fjärde (kokoomus) D-fantasin finns det hela 11 st. kärnkraftverk (av dagens storlek) år 2050! Tung industrin finns kvar och drivs med kärnkraftverk. Kova peli, men kärnkraft tilltalar min teknokratsjäl på något vis.

De två andra B och C-fantasierna är sedan center-socialdemokratiska hybrider mellan A och D. Där nämns även torv (Finlands största inhemska energiresurs!) förutsatt att koldioxiden avskiljs och lagras, en komplicerad och dyr hypotetisk teknologi.

Men samtliga scenarier har nästan samma framtidsfantasier om vindkraft, trafikbränsle och husens energibalans. Byggnadsindustri- och vindkraftslobbyn har lyckats bra i Tynkkynen-kommittén.

År 2050 skall det produceras lika mycket elenergi med vindkraft som vi producerar med kärnkraft i dag. Det betyder 2000 st. nya 5MW möllor som genast måste börja byggas med en takt av 50 st. jättemöllor per år. Detta är fullständigt orealistiskt! Inte ens de i förplanering varande jättelika vindparkerna utanför Uleåborg och Korsnäs (totalt 180 st. möllor) kan förverkligas i så snabb takt. Och varifrån skall reglerkraften tas?

Bilarna skall år 2050 dra endast 2 liter bränsle per 100 km eller gå på ”biobränslen eller förnyelsebar el”. Tro det den som vill. Och hur skall bilen hållas varm på vintern?
Bostadsbeståndet som helhet skall om endast 40 år förbruka 60% mindre värmeenergi än i dag. Även detta är ett fantastiskt krav. De bostäder som byggs i dag står nämligen kvar år 2050. Ett nybyggd välisolerad radlägenhet med frånvärmeväxlare som i dag konsumerar energi motsvarande 1000 kg olje-ekvivalenter per år skulle alltså ombyggas för att förbruka endast 400 kg olje-ekvivalenter. Påtryckningsmedlet säges vara klimatanpassad fastighetsskatt.

Men med en radikal klimatuppvärmning samt avstängning av varmvattnet så att att tonårdstjejerna inte trivs för bra i duschen kan kanske fantasin bli verklighet.