Studera energi och miljö till diplomingenjör!

Många studenter som funderar på vad de skall bli när de är stora borde veta att vid Tekniska Fakulteten (TkF) i Åbo Akademi (Åbo-Finland) kan man bli diplomingenjör (samma som civilingenjör i Sverige) med goda färdigheter i energi och miljöteknik. Vid TkF får Du just den bästa skolningen för att lösa dagens och framtidens energi- och miljöproblem! Och dessutom goda arbetsmöjligheter. Här finns mera information (men hemsidan är tyvärr en aning tillkrånglad, så det gäller att klicka hit och dit)

http://www.abo.fi/public/

https://www.abo.fi/student/ktavdelningen

Man behöver inte kunna finska för att studera vid Åbo Akademi, och man behöver inte ens kunna svenska riktigt bra eftersom det tekniska innehållet och facktermerna inte är speciellt beroende av språket. Den svenska man behöver lär man sig snabbt.

Diplomigenjörer från Åbo Akademi brukar lätt få arbete i de mest olika företag i Sverige, Finland, Norden, ja i hela världen.

Studentlivet i Åbo är livligt och kemistklubben ordnar mycket roliga fester och företagsbesök. Är man intresserad av musik eller sport finns det studentkörer och –orkestrar samt idrottslag som man kan vara med i.

Tyvärr var det detta år ganska få sökande till TkF. Samtidigt var det ingen brist på sökanden till de andra diplomingenjörsutbildningarna i Finland vilket gör TkF till ett tråkigt undantag. Jag tror att det finns många orsaker, men vissa orsaker är mera betydande än andra.

Något är fungerar dåligt i informationen och marknadsföringen. Den information som kommer via bekanta, föräldrarna och har att göra med tradition och bakgrund inom företagslivet verkar vara den enda som fungerar. När jag kustodierar vid tentamina stöter jag på en lång rad kända efternamn och på många ser jag att de liknar sin mamma eller pappa, som också studerat vid TkF (KTF). Själv hade jag min kusin flygar-Calle Bruun som förebild, han var akademiingenjör. När det blev klart att jag inte ville bli yrkesmusiker som pappa, tänkte jag att jag kunde bli kemisk ingenjör som Carl-Erik, jobba på Schaumans i Jakobstad och dessutom göra något åt fabrikens vatteföroreningar som skrämde bort gäddorna från vår sommarstuga.

Därifrån kommer jag in på följande synpunkt: Hurudan bild av diplomingenjörens arbete och av miljövård får gymnasisterna av media och av lärarna? Media som älskar dåliga nyheter, har det senaste året läst dödsrunor över Finlands skogsindustri, som av tradition sysselsatt många akademiingenjörer. Att cellulosafabriken i Kaskö stängdes var knappast någon bra reklam för TkF. Men å andra sidan är det numera få nyutdimitterade akademiingenjörer som går direkt till skogsindustrin. De duger till mångahanda arbetsuppgifter i många typer av företag, en förvånansvärt stor del arbetar i huvudstadsregionen. Skogsindustrins svåra situation är nog ingen reellt argument mot vår utbildning.

Gymnasielärarna i naturvetenskap har givetvis en viktig roll. Min lärare, Eyvind Still i Jakobstad var mycket inspirerande och hans bror Ebbe var min idol, min matematiklärare i KTF. Tyvärr har gymnasielärarna knappast någon uppfattning om diplomingenjörens arbete, men om de gör undervisningen intressant ökar intresset för tekniska studier. Att tekniska lösningar och tekniskt kunnande krävs för att lösa dagen och framtidens miljöproblem är ju helt självklart, men talas det här om för gymnasisterna i tillräcklig utsträckning?

Precis som alla andra universitetsutbildningar innehåller TkF både teoretiskt svåra ämnen och lättare deskriptiva ämnen. Praktiska ämnen och direkta tillämpningar är inte och skall inte heller vara de mest centrala på universitetsnivå. Konkurrensen mellan TkF och yrkeshögskolornas mera praktiskt betonade utbildning, speciellt i Vasa och Helsingfors är hård i Svensk-Finland och studenter som skyggar inför grundkurser t.ex. i matematik lyssnar gärna till yrkeshögskolornas reklam.

Finlandssvenskarna är få, och KTF har av tradition haft hälften finskspråkiga elever. Nu har jag inte exakta uppgifter, men det förefaller som om TkF inte längre skulle vara ett populärt alternativ bland finskspråkiga studenter. Det kan bero på att kunskaperna i svenska överlag har minskat i synnerhet hos de mindre språkintresserade pojkarna då den obligatoriska studentsvenskan avskaffades. Dessutom har vårt språkprov fått dåligt rykte att vara svårt, även om kraven modifierats på senare tid. Men framför allt förefaller TkF numera att var helt okänt på finskt håll!

Ålänningarna är ett kapitel för sig. Vi har genom tiderna haft många goda åländska elever i TkF, men nuförtiden åker de flesta till Sverige för att studera. Jag har tillochmed hört argumentet att man inte kan studera vid ÅA om man inte kan finska.

Hur bra är vår undervisning? Jag är dagligen i kontakt med studenterna och vi har dessutom kursutvärdering som man kan besvara anonymt. Jag tycker vi får genomgående positiva omdömen av eleverna, även om de ibland retar upp sig på vissa saker, men dessa försöker vi åtgärda så gott det går. Jag tror att vår undervisning är både innehållsmässigt och formmässigt riktigt bra och vi har dessutom den fördelen som liten högskola att vi kan ge personlig hjälp och vägledning. Genom att vi också forskar, kan vi (i motsats till yrkeshögskolorna) alltid lära ut det allra modernaste kunnandet.¨

Jarl Ahlbeck, lektor i miljövårdsteknik, TkF, Åbo Akademi
tel +358-400-899226