Med racerbåt till Tjernobyl

Min svärson Sergej Alexandrovitj But i Kiev har köpt en snabbgående båt, en begagnad Bayliner som han åker ut på Dnjepr med för att fiska tillsammans med sin kusin Dima.

En söndag i maj 2009 åkte min dotter Malin, Sergej och jag norrut från Kiev i en frisk nordvind. Båten stampade i motsjön, men gick bra med 25 knop ändå. Dnjepr är en mäktig flod, man ser knappt från strand till strand och längs floden ser det ut som öppet hav.

Söder om Tjernobyl finns ofantliga vidder med näckrosor, gröna sandbanksöar med rikt fågelliv.

- Beep..... varnade ekolodet och båten skakade häftigt då propellern skorrande tog i något.

- Sandbank, sa Sergej och drog av gasen. - Eller ett kyrktak som blev under vattnet när den stora Dnjepr-dammen blev färdig 1932, vid samma tid som Stalins kollektivisering av jordbruket dödade 5 miljoner (!) ukrainska bönder.

Trettiotalet var en tid då Sovjetstaten industrialiserades med kommando ovanifrån och den ukrainska bondebefolkningen utrotades genom tvångsutmätning av spannmål (även utsädet bortrövades) vilket åstadkom massvält, genom massavrättningar, och genom deporteringar av hela byars och småstäders befolkning till Gulaglägren. Om en kvinna ertappades med att ha gömt några potatisar åt sina barn blev hon skjuten på fläcken. Döende och utmärglade familjer från landet som lyckats ta sig in till Kiev forslades bort av milisens lastbilar varje kväll.

I trettiotalets kapitalistiska och självständiga Finland växte däremot välståndet stadigt och många (till exempel min mamma, född 1918) minns trettiotalet som en tid då allting blev bättre dag för dag. Ytterhögerrörelserna fick aldrig något folkligt stöd och kvästes enkelt av myndigheterna. Kommunistpartiet var förbjudet. Allt gick bra ända fram till den stora katastrofen: Sovjetunionen (i förbund med Hitlertyskland genom Molotov-Ribbentropavtalet) överföll Finland och startade vinterkriget år 1939.

Sergejs pappa Alexander hade varit ingenjör på vattenkraftverket vid dammen.

Propellern var skadad, men vi kunde fortsätta med reducerad fart.

Vi passerade en ö med döda träd som ockuperats av svarta fåglar.
- Mellanskarv, Phalacrocorax carbo sinensis eller kinaskarv! ropade jag förvånat och Sergej tog bilder med digikameran.

Med currysås och vodka är mellanskarvar inget problem i Ukraina. Men i Finland är dessa glupska inkräktare från Kina fridlysta, till stort förtret för alla skärgårdsvänner.

Söder om Tjernobyl finns ingen radioaktivitet (då olyckan hände 1986 blåste vinden mot norr) och när fiskesäsongen börjar (i maj får man ännu inte fiska) invaderas området av sportfiskare med allsköns flytetyg och tält. Ett urgammalt rostigt logementsfartyg (troligen byggd av Valmet i Pansio) ligger vid en ö. Fiskeentusiasterna kan hyra övernattning i hytterna, och på akterdäck finns en liten restaurang som drivs av ett fryntligt äldre fruntimmer.

När vi angjorde vid fartyget fanns det inte många människor där, men restaurangen var öppen. Sergej lånade filar och tänger av logementsbåtens besättning, hoppade i Dnjepr och började fixa den skadade aluminiumpropellern.

Malin och jag gick ombord för att beställa bortstjsoppa med smetana och fiskkotletter av restaurangdamen. Näktergalarna sjöng i buskarna, blommorna doftade och Stora Mäktiga Dnjepr, lovsjungen i otaliga folkdikter flöt mörk och stilla förbi i det knivskarpa solskenet. Sergej fick propellern lagad och sällade sig till bordssällskapet. Aldrig förr har en iskall pärla till de läckra forellkotletterna smakat så gott! - Za Zdarovje drusija!

Hemfärden gick med fart i medström och medvind. När höghusen i Kiev började skönjas vid horisonten såg jag hur staden (3 miljoner invånare!) var intäckt av ett gult töcken av luftföroreningar från gammalmodiga kolkraftverk och diselbilar. Efter en dag i ren luft kände jag tydligt stenkolsröken i näsan. Precis samma lukt som från Strengbergs skorsten i Jakobstad när jag gick i skolan.

Ukraina har ännu en lång väg att vandra för att komma upp till EU-nivå inom miljötekniken. Man tycker att en del av pengarna som de mera välbeställda kievborna satsar på cityjeepar kunde användas för rökgasrening. Men var och en blir lycklig på sitt sätt.