tiistai 6. huhtikuuta 2010

Kalla vintrar i framtiden?

För ett år sedan visades Al Gores propagandafilm ”En obekväm sanning” i skolorna vilket (enligt min yngsta dotter) ledde till att många känsliga elever fick sömnsvårigheter och blev deprimerade av döende isbjörnar och klimatkatastrofer.

Men ett sundhetstecken för vårt västerländska samhälle är att halvsanningar, överdrifter och lögner förr eller senare avslöjas och att debatten nyktrar till. FN:s klimatpanel IPCC som tidigare ansågs pålitlig har ertappats med att utnyttja ytterst tvivelaktiga informationskällor. Himalajas glaciärer är inte på väg att smälta, Sydamerikas regnskogar håller inte på att torka ut, minskningen av Kilimanjaros istäcke beror på skogsskövling och inte på klimatuppvärmning, isbjörnarna mår utmärkt och förekomsten av tropiska stormar har absolut inte ökat. Sydpolens istäcke har aldrig varit hotat, och isen runt Nordpolen har återhämtat sig.

Dessutom har det globala temperaturrekordet från år 1998 inte ännu slagits trots att vi i år har en lika stark El Nino-effekt som år 1998. Vid El Nino är uppströmmen av kallt djuphavsvatten i tropikerna blockerad.

Denna vinter har varit rekordkall i Nordamerika, Europa och Ryssland. Ryska meteorologer talar om århundradets köldrekord! Men om det är kallt här så måste det vara varmt någon annanstans eftersom värmen endast är omfördelad. Norra Kanada och delar av Asien har fått den vintervärme vi inte fick.

Vår kalla vinter berodde på ett fenomen som kallas Arktisk Oskillation och som mäts med ett s.k. AO- index. Om indexet är negativt som denna vinter, tar lågtrycken en sydligare bana vilket gör att kall luft sugs in från Nordpolen. Om indexet är positivt, som t.ex. vintrarna 1989 och 2008, tar lågtrycken en nordligare bana och vintern hos oss blir varm och regnig.
Vintern 1988-1989 hoppade AO-index upp till en högre nivå och började därefter variera runt denna högre nivå. Därför blev vintrarna hos oss varmare än de varit före 1988.

Kan man visa att lågtryckens ruttval (AO-indexet) skulle påverkas av atmosfärens halt av koldioxid? Nej, det kan man inte! Men däremot börjar en annan bild av mekanismerna klarna hos många forskare: AO-index påverkas av två skilda faktorer, solens aktivitet och riktningen på stratosfärvinden över tropikerna. Om vi samtidigt har ostlig stratosfärvind och låg solaktivitet (som t.ex. vintrarna 1986-1987 och 2009-2010) verkar det som om chansen för negativt AO-index och kall vinter skulle öka. Solen påverkar alltså vårt klimat via komplicerade stratosfäriska effekter vilket gör att det blir svårt att direkt ”bevisa” att solens variationer styr klimatets variationer, även om en sådan styrning förefaller logisk.

Vi vet från historiboken att låg solaktivitet (Maunder Minimum 1645-1745 och Dalton Minimum 1790-1830 var perioder nästan utan solfläckar) sammanhörde med fruktansvärt kalla vintrar. Det är möjligt att den låga solaktiviteten producerade negativa AO-index och kalla vintrar. Om/då solen i framtiden går in i ett nytt aktivitetsminimum, kan vi sannolikt räkna med extremt kalla vintrar!

Gå in på www.factsandarts.com och rulla lite nedåt i rubrikerna så får du läsa mycket intressanta texter på engelska!

2 kommenttia:

  1. Kiitos linkkivihjeestä. Toivottavasti tuo Svensmarkin cosmoclimatology-teoriaa esittelevä TV-ohjelma nähdään pikapikaa myös täällä Suomessa.

    VastaaPoista
  2. Katsokaapa hyvät ihmiset Suomi TV:tä sunnuntaina 25.4.2010 klo 20:15 - 21:05. Näemme silloin uusinnan ohjelmasta "Planeettamme ilmiöt: Aurinkovoima". Ohjelman alku jäi itseltäni näkemättä mutta lopussa selostettiin aika laajasti mm. tuota Svensmarkin cosmoclimatology teoriaa.

    VastaaPoista