Dags för nytänkande i klimatpolitiken

Att erkänna fakta är grunden för all rationell verksamhet. Att atmosfärens halt av koldioxid påverkar den globala medeltemperaturen är ett fysikaliskt faktum. Däremot är det omöjligt att säga om inverkan är så stor att den utgör ett allvarligt problem eller inte. Verkliga mätdata tyder på att växthusuppvärmningens konsekvenser överdrivits inte endast i många datamodeller, utan speciellt av media och politiker.

Ett annat faktum är att världens oljereserver är begränsade.

Ett tredje faktum är att miljoner människor lider brist på rent dricksvatten, speciellt i regioner med stor tillgång på sötvatten.

FN borde arbeta med sådana globala problem som kräver samarbete mellan nationalstaterna. Alla problem kan inte lösas på en gång, utan det måste ske prioritering och koncentrering av resurser. Om den globala uppvärmningen utses till huvudproblemet kan det skapa en falsk tro att minskning av koldioxidutsläpp i sin tur leder till minskning av de andra problemen.
Jag skulle prioritera dricksvattenfrågan.

En elev till mig fick som uppgift att dimensionera en dricksvattenanläggning för en afrikansk större by med 10.000 invånare och tillgång till sött men kraftigt förorenat flodvatten. Han kom snabbt fram till slutsatsen att det krävs både elektricitet och infrastruktur (kraftlinjer, vägförbindelser, vatten- och avloppsledningar) samt dessutom utbildad personal för att bygga, ta i drift, och köra anläggningen. Det mest rationella skulle vara att bygga ett regionalt stenkolseldat kraftverk som kunde ge ström 24 timmar i dygnet. Kraftverket skulle köpa stenkolet från Sydafrika.

Solpaneler som ger ström endast på dagen då solen lyser skulle kosta totalt (med dricksvattenanläggningen) mångdubbelt mera, och vindkraft utan reglereffekt skulle inte överhuvudtaget fungera. Att bränna biomassa för elproduktionen skulle vara ekologiskt skadligt.

Den klimatfond som bildades i samband med Köpenhamnsmötet skall officiellt användas för att ersätta u-ländernas ”fossilbaserade energiproduktion” med ”förnybar energi” eller för anpassning till klimatförändringar. Men faktum är att det i de fattiga delarna av Afrika inte finns någon fossilbaserad energi att ersätta, och knappast någon klimatförändring heller som kan separeras från naturliga variationer. U-hjälpspengar borde alltid användas för att möta mottagarens verkliga behov och till dem hör även behovet av nya stenkolseldade kraftverk.
Stenkol är ingen bristvara inom överskådlig framtid. Däremot är både oljan och naturgaset begränsade resurser. Över en tredjedel av världens primärenergi genereras med olja vilket innebär framtida radikala prishöjningar. Även livsmedelspriserna är känsliga för oljepriset vilket kan öka världssvälten. Kvävegödsel tillverkas av naturgas vars pris även kommer att öka.
Serien med farsartade klimatkonferenser borde stoppas.

Det är dags för koncentration av FN:s verksamhet på basverksamheten: minskning av dödligheten i infektionssjukdomar och svält, och befrämjande av utbildning. Och intensifierat fredsarbete krävs för att skapa en hållbar grund för basverksamheten.