Övre bilden beskriver tropisk atmosfärisk medeltemperatur 20 degS-20degN för 73 st. klimatmodeller 1979-2013, svart linje är medeltal. Fyrkanter och bollar är uppmäta temperaturer med satelliter och ballonger. Alla modeller utom ett par enstaka ger alldeles för snabb uppvärmning av tropikerna. Bild av Dr. Roy Spencer, NASA.
Nedre bilden är global medeltemperatur 1979-2013 mätt med satelliter (NASA). Ingen uppvärmning de senaste 16 åren. Bild av prof. Ole Humlum, Norge.
Då bl.a. Husis blivit ett språkrör för mainstream domedagsprofetior inom klimatpolitiken skickar jag ingenting dit längre. ÅU och Österbottningen publicerar visserligen, men just nu känns det bättre att skriva lite blogg i stället.
Inget nytt under molnen
från FN:s klimatpanel
Trots
att jag har kämpat mig igenom ett tusen sidor text på nätet, dvs. den nya
IPCC-rapporten, har jag inget nytt att rapportera. Bevis på att extremt väder
skulle ha ökat i ett globalt perspektiv saknas fortfarande. Att den globala
uppvärmningen tagit paus de senaste 16 åren avfärdas med en axelryckning. Se
nedre bilden.
Sannolikheten
för att människan bidragit till global uppvärmning sägs vara 95 %. Men hög
sannolikhet säger ingenting om hur stor koldioxidens klimatpåverkan är, bara
att den existerar. Är påverkan liten saknar den betydelse. Av de tiotusen
klimatforskare som bidragit till IPCC:s rapport är endast en handfull sådana toppexperter
i fysik att deras åsikt kan tillmätas betydelse. Majoriteten är körsångare som samlas
runt köttgrytan och tror på klimatmodellernas profetia, en framtida global
uppvärmning på maximalt 5oC på 100 år, en siffra som basunerats ut
i media.
En
femgradig uppvärmning förutsätter flera samtida osannolika händelser: 1) Att precis de modeller enligt vilka molnbildning verkar extremt förstärkande (extrem
positiv molnfeedback) på koldioxidens initialuppvärmning räknar rätt. 2) Oljan
tar aldrig slut. 3) Kärnkraften avvecklas och ersätts med stenkol. 4)
Satsningarna på förnybara energikällor upphör. Kravet på att många osannolika
händelser ska inträffa samtidigt gör enligt sannolikhetsläran kombinationen
extremt osannolik och borde inte vara värd en rubrik.
Vattenånga
förstärker koldioxidens minimala initialuppvärmning eftersom varmare luft kan hålla mera
vattenånga, som är den dominerande växthusgasen. Men molnen borde verka i andra
riktningen, dvs. kyla. Varmare havsyta innebär givetvis snabbare avdunstning
och mera regn då vattnet inte kan stanna i atmosfären. Mera regn kan endast
uppstå från mera låga moln (cumulus). Enligt läroboken är nettoinverkan av moln
starkt kylande eftersom cumulusmoln i tropikerna reflekterar solens inkommande
strålning mera än vad höga cirrusmoln fångar utgående värmestrålning. Tropiska
låga moln har länge ansetts vara jordens termostat (proportionalregulator,
negativ feedback).
Underligt
nog är resultatet av de flesta modellberäkningar (men inte av alla) tvärtom: Molnen
ger positiv feedback, mera moln förstärker uppvärmningen!? Detta stämmer
visserligen på vintern nära polerna, men knappast i tropikerna eller globalt
sett. Positiv molnfeedback är något som modellerna producerar numeriskt efter
att datorn matats med tusentals osäkra molnekvationer. Positiv molnfeedback är
absolut inte ett resultat av teoretiska och logiska vetenskapliga resonemang
eller resultat av mätningar, utan snarare ett typexempel på datasimuleringars
gigo-sjuka: Garbage in garbage out, skräp in, skräp ut.
IPCC rapporterar tragikomiska bibelstudier då
forskare försöker ta reda på orsaken till att modellerna (digitala profeter)
producerar förnuftsvidrig positiv molnfeedback (digitala katastrofprofetior).
Vi läser i IPCC WGI Fifth Assesment Report Technical
Summary kap. 7-20: ”There is low confidence in the sign of low-cloud feedback”
dvs. förtecknet för feedback för låga moln är osäkert. Detta
beror på alla osäkra antaganden som finns i molnekvationerna. IPCC vet alltså inte ens om molnen förstärker
eller försvagar koldioxidens inverkan. Med andra ord medger IPCC att de flesta
modeller kan räkna växthuseffekten rakt åt skogen. Detta medgivande saknas i
sammanfattningen ”Summary for Policymakers”.
Vid
tropikerna, 20oS – 20oN, sker hälften av jordens energiflöden
och där borde molnfeedbacken dominera. I figuren visas modellerade tropiska
lufttemperaturer 1979-2013. Temperaturen borde på grund av den påstådda
förstärkningen från moln ha stigit kraftigt. Men det har den inte gjort. Se
övre bilden. Modellberäkningarna stämmer inte med uppmätta temperaturer, diagrammets
nedre punkter. Satellitmätta tropiska temperaturer (fyrkanter) har verifierats
med data från väderballonger (bollar). En förklaring har varit att ”värmen
absorberas i havet”. Förklaringen innebär definitivt underkänt betyg för modellerna eftersom
samtliga modeller har värmeabsorptionen i havet noggrant inprogrammerad.
Observera att några modeller (de lägsta
kurvorna) stämmer lite bättre med mätdata.
Dessa modeller är sådana som producerar
negativ molnfeedback och därmed
låg framtida global uppvärmning.
Jarl Ahlbeck
