Kalla vintrar i framtiden?

För ett år sedan visades Al Gores propagandafilm ”En obekväm sanning” i skolorna vilket (enligt min yngsta dotter) ledde till att många känsliga elever fick sömnsvårigheter och blev deprimerade av döende isbjörnar och klimatkatastrofer.

Men ett sundhetstecken för vårt västerländska samhälle är att halvsanningar, överdrifter och lögner förr eller senare avslöjas och att debatten nyktrar till. FN:s klimatpanel IPCC som tidigare ansågs pålitlig har ertappats med att utnyttja ytterst tvivelaktiga informationskällor. Himalajas glaciärer är inte på väg att smälta, Sydamerikas regnskogar håller inte på att torka ut, minskningen av Kilimanjaros istäcke beror på skogsskövling och inte på klimatuppvärmning, isbjörnarna mår utmärkt och förekomsten av tropiska stormar har absolut inte ökat. Sydpolens istäcke har aldrig varit hotat, och isen runt Nordpolen har återhämtat sig.

Dessutom har det globala temperaturrekordet från år 1998 inte ännu slagits trots att vi i år har en lika stark El Nino-effekt som år 1998. Vid El Nino är uppströmmen av kallt djuphavsvatten i tropikerna blockerad.

Denna vinter har varit rekordkall i Nordamerika, Europa och Ryssland. Ryska meteorologer talar om århundradets köldrekord! Men om det är kallt här så måste det vara varmt någon annanstans eftersom värmen endast är omfördelad. Norra Kanada och delar av Asien har fått den vintervärme vi inte fick.

Vår kalla vinter berodde på ett fenomen som kallas Arktisk Oskillation och som mäts med ett s.k. AO- index. Om indexet är negativt som denna vinter, tar lågtrycken en sydligare bana vilket gör att kall luft sugs in från Nordpolen. Om indexet är positivt, som t.ex. vintrarna 1989 och 2008, tar lågtrycken en nordligare bana och vintern hos oss blir varm och regnig.
Vintern 1988-1989 hoppade AO-index upp till en högre nivå och började därefter variera runt denna högre nivå. Därför blev vintrarna hos oss varmare än de varit före 1988.

Kan man visa att lågtryckens ruttval (AO-indexet) skulle påverkas av atmosfärens halt av koldioxid? Nej, det kan man inte! Men däremot börjar en annan bild av mekanismerna klarna hos många forskare: AO-index påverkas av två skilda faktorer, solens aktivitet och riktningen på stratosfärvinden över tropikerna. Om vi samtidigt har ostlig stratosfärvind och låg solaktivitet (som t.ex. vintrarna 1986-1987 och 2009-2010) verkar det som om chansen för negativt AO-index och kall vinter skulle öka. Solen påverkar alltså vårt klimat via komplicerade stratosfäriska effekter vilket gör att det blir svårt att direkt ”bevisa” att solens variationer styr klimatets variationer, även om en sådan styrning förefaller logisk.

Vi vet från historiboken att låg solaktivitet (Maunder Minimum 1645-1745 och Dalton Minimum 1790-1830 var perioder nästan utan solfläckar) sammanhörde med fruktansvärt kalla vintrar. Det är möjligt att den låga solaktiviteten producerade negativa AO-index och kalla vintrar. Om/då solen i framtiden går in i ett nytt aktivitetsminimum, kan vi sannolikt räkna med extremt kalla vintrar!

Gå in på www.factsandarts.com och rulla lite nedåt i rubrikerna så får du läsa mycket intressanta texter på engelska!

Växthushotet överdrivet

Nya mätdata bevisar att växthushotet är överdrivet

Den 26 juli undertecknade 67 tyska vetenskapsmän en skrivelse till kansler Angela Merkel med uppropet: ”Ja till miljövård, Nej till klimatpolitik!”
Efter år 1995 har inga stora vulkanutbrott påverkat den globala medeltemperaturen (de sista stora utbrotten var El Chicon 1982 och M:t Pinatubo år 1991).
Vi har i dag tillgång till ytterst noggranna mätningar av atmosfärens koldioxidhalt och av den globala medeltemperaturen. År 1995 var den 360 ppm (miljontedelar) och i dag år 2009 är den 388 ppm. Den globala medeltemperaturen har sedan år 1995 (alltså under de senaste fjorton åren) stigit med 0,12 grader. Både landbaserade mätningar (Hadley institute) och satellitmätningar (NASA) ger samma trend.
Då vi vet exakt såväl höjningen av koldioxidhalten och temperaturstegringen kan vi förenklat anta (hypotetiskt) att koldioxiden ensam har åstadkommit uppvärmningen. Vi kan därefter uppskatta den framtida globala uppvärmningen. Sambandet mellan halten koldioxid i atmosfären och den globala medeltemperaturen är nämligen enligt fysiken lagar logaritmiskt.
Enligt FN:s klimatpanel IPCC kan atmosfärens koldioxidhalt stiga till 700 ppm år 2100 om man bränner upp alla fossila bränslereserver (medelscenariet IS92). Den globala uppvärmningen fram till år 2100 kan då enkelt uppskattas genom att beräkna uttrycket 0,12*(ln700-ln388)/(ln388-ln360) = 0,9 grader Celsius.
Skulle (i strid med fysikens lagar) den globala uppvärmningen vara linjärt proportionell med atmosfärens koldioxidhalt skulle uppvärmningen bli 1,3 grader fram till år 2100. Inte heller detta skulle vara katastrofalt.
De absolut bästa mätningar vi har i dag från de fjorton senaste vulkanfria åren stöder absolut inte påståenden om kommande global uppvärmning på flera grader Celsius. Sådana överdrifter baserar sig på datasimulerade spekulationer om sådana förstärkande återkopplingar till vattenånga och moln som aldrig någonsin kunnat observeras i verkliga mätdata.

Jarl Ahlbeck
Teknologie doktor
Docent i miljövårdsteknik
Åbo