Nord Stream och Molotov

Molotov-Ribbentrop röret

Ryssland föredrar bilaterala avtal framom avtal t.ex. med EU. Det ryktas att dispyten om virkestullarna förvärrades av att Finland hänvisade till internationella regler och EU när ryssarna ville sköta saken bilateralt. Nord Stream förverkligas som ett tysk-ryskt projekt med åsidosättande av EU. Röret ägs till 51% av statsbolaget Gazprom och till 20% av tyska EON.
Nord Stream byggs inte för att minska transiten genom Ukraina. Röret som skall mata gas till Nordtyskland konkurrerar med Vitryssland-Polen linjen och har mycket litet att göra med de sydliga linjerna som går genom Ukraina. I stället skall ett annat rör, South Stream ersätta en del av transitgasen genom Ukraina. Detta rör skall transportera rysk gas genom Svarta Havet via Bulgarien till EU.
Nord Stream och South Stream kan tillsammans inte helt ersätta den nuvarande transiten genom Polen och Ukraina. Därför är det absurt att Ryssland protesterar mot att EU hjälper Ukraina att modernisera rören och kompressorerna. Moderniseringen tjänar ju Gazprom! I stället försöker Gazprom tilltvinga sig kontrollen över Ukrainas gasrör och har redan lyckats sabotera Ukrainas egen gasimport från Centralasien och övertagit den helt.
Den ryska gasutvinningen minskar på grund av otillräckliga investeringar. Gazproms försäljning har stampat på stället de senaste tio åren, på ca. 550 miljarder kubikmeter per år. Minskningen av rysk gas har tvingat Gazprom att öka gasinköpen i Centralasien, varvid Turkmenistan och Uzbekistan trissat upp sina priser.
Den planerade gasledningen från Shtokman-fyndigheterna i Barents hav verkar inte bli av eftersom Gazprom inte behärskar off-shore teknik och skulle tvingas samarbeta t.ex. med StatoilHydro vilket är politiskt svårt. Arbetet med det extremt svåråtkomliga (totalinvestering ca. 200 miljarder dollar!) Bovanenkovo-fältet norr om Ural har knappt ens påbörjats. Den första september 2009 meddelade Vladimir Putin i rysk TV att Gazprom skall investera 4,4 miljarder dollar år 2010 i detta fält. Summan är så obetydlig i sammanhanget, att Gazprom möjligen kan producera en aning LNG (naturgas i vätskeform för sjötransport) där inom några år, men absolut ingen extra gas för Nord Stream.
Trots minimala investeringar har Gazproms skulder ökat från 14 miljarder dollar år 2000 till 55 miljarder dollar i dag! Hur detta varit möjlig i ett bolag som på fullt allvar vill bygga världens högsta skyskrapa i S:t Petersburg är en lång historia med företagsköp och –försäljningar. Det beror på en medveten koncentration av den ekonomiska och politiska makten i Ryssland till de förra KGB-kretsarna i S:t Petersburg. Gazproms skulder återfinns som motsvarande förmögenhet i de rätta kretsarna. Det här berättas givetvis inte i ryska Putinkontrollerade media.
Gazprom är bankrutt och tvingas exportera allt mera dyr gas. Denna gas måste tas från rysk konsumtion som minskas genom att priset skruvas upp. Alla ryssar får betala för att göda det vanskötta statsbolaget. Användningen av stenkol i Ryssland ökar när Tyskland ”räddar klimatet” med rysk gas.
Nord Stream är ett tekniskt-ekonomiskt vansinne och ett uttryck för maktpolitik. Det är transitgasen genom Polen som skall ersättas. Om gasförsäljningen ökas, skulle det skulle kosta en bråkdel att bygga parallellrör till den existerande linjen genom Vitryssland och Polen. Men detta skulle gynna Polen. Även Vitryssland löper risk att demokratiseras som Ukraina och bli besvärlig.
Ryssland behöver de nya rören för att kunna sätta politisk press på Polen, och i ett senare skede på Ukraina där problemet heter Krimhalvön och Sevastopol.
I Warszava kallas Nord Stream för Molotov-Ribbentrop röret.

Jarl Ahlbeck