Torvebränsle viktigt för Finland

Finlands torvareal på 10 milj hektar består av två huvuddelar: utdikat 5 milj ha och naturtillstånd 5 milj ha. Av naturarealen är ca 2 milj ha skyddat.

Vad händer med den utdikade arealen? Jo, på ytan ökar skogstillväxten, men under ytan börjar torven sönderfalla till koldioxid och vatten. Solenergi som lagrats under 10.000 år sen sista istiden avdunstar till ingen nytta. Därför lönar det sig att ta tillvara torven och ersätta stenkol med torv. Utsläppsminskningen är 100% eftersom koldioxiden skylle ha pyst iväg i vilket fall som helst, men nu behöver man ju inte stenkolet.

Utdikningsivern är lyckligtvis över. Man behöver inte dika alls mera, man har redan dikat för mycket. Man kunde inrätta ännu mera naturparker på den odikade arealen. Det finns mera torv på de utdikade ytorna att ta till än hela Nordsjöns oljereserv.

Se när man tömt en produktionmosse (i dag bara 50.000 he eller 0,5% av arealen!) kan man odla rörflen (ruokohelpi, reed canary grass) eller skog och då får man fart på bioabsorption av solenergi.

EU:s torvmotstånd baseras sig på okunskap, vilkad grön ideologi, och på Satu Hassi (grön). Däremot har Eija-Riitta Korhola försvarat torven. Men hon behöver stöd i EU, nu hamnar hon att kämpa alltför ensam. Jarl Ahlbeck, nummer 122, skulle vara precis det stöd hon behöver.