keskiviikko 2. lokakuuta 2013

IPCC: Klimatmodeller klarar inte molnfeedback



Övre bilden beskriver tropisk atmosfärisk medeltemperatur 20 degS-20degN för 73 st. klimatmodeller 1979-2013, svart linje är medeltal. Fyrkanter och bollar är uppmäta temperaturer med satelliter och ballonger. Alla modeller utom ett par enstaka ger alldeles för snabb uppvärmning av tropikerna. Bild av Dr. Roy Spencer, NASA.

Nedre bilden är global medeltemperatur 1979-2013 mätt med satelliter (NASA). Ingen uppvärmning de senaste 16 åren. Bild av prof. Ole Humlum, Norge.

Då bl.a. Husis blivit ett språkrör för mainstream domedagsprofetior inom klimatpolitiken skickar jag ingenting dit längre. ÅU och Österbottningen publicerar visserligen, men just nu känns det bättre att skriva lite blogg i stället.


Inget nytt under molnen från FN:s klimatpanel

Trots att jag har kämpat mig igenom ett tusen sidor text på nätet, dvs. den nya IPCC-rapporten, har jag inget nytt att rapportera. Bevis på att extremt väder skulle ha ökat i ett globalt perspektiv saknas fortfarande. Att den globala uppvärmningen tagit paus de senaste 16 åren avfärdas med en axelryckning. Se nedre bilden.
Sannolikheten för att människan bidragit till global uppvärmning sägs vara 95 %. Men hög sannolikhet säger ingenting om hur stor koldioxidens klimatpåverkan är, bara att den existerar. Är påverkan liten saknar den betydelse. Av de tiotusen klimatforskare som bidragit till IPCC:s rapport är endast en handfull sådana toppexperter i fysik att deras åsikt kan tillmätas betydelse. Majoriteten är körsångare som samlas runt köttgrytan och tror på klimatmodellernas profetia, en framtida global uppvärmning på maximalt 5oC på 100 år, en siffra som basunerats ut i media.
En femgradig uppvärmning förutsätter flera samtida osannolika händelser: 1) Att precis de modeller enligt vilka molnbildning verkar extremt förstärkande (extrem positiv molnfeedback) på koldioxidens initialuppvärmning räknar rätt. 2) Oljan tar aldrig slut. 3) Kärnkraften avvecklas och ersätts med stenkol. 4) Satsningarna på förnybara energikällor upphör. Kravet på att många osannolika händelser ska inträffa samtidigt gör enligt sannolikhetsläran kombinationen extremt osannolik och borde inte vara värd en rubrik.
Vattenånga förstärker koldioxidens minimala initialuppvärmning eftersom varmare luft kan hålla mera vattenånga, som är den dominerande växthusgasen. Men molnen borde verka i andra riktningen, dvs. kyla. Varmare havsyta innebär givetvis snabbare avdunstning och mera regn då vattnet inte kan stanna i atmosfären. Mera regn kan endast uppstå från mera låga moln (cumulus). Enligt läroboken är nettoinverkan av moln starkt kylande eftersom cumulusmoln i tropikerna reflekterar solens inkommande strålning mera än vad höga cirrusmoln fångar utgående värmestrålning. Tropiska låga moln har länge ansetts vara jordens termostat (proportionalregulator, negativ feedback).
Underligt nog är resultatet av de flesta modellberäkningar (men inte av alla) tvärtom: Molnen ger positiv feedback, mera moln förstärker uppvärmningen!? Detta stämmer visserligen på vintern nära polerna, men knappast i tropikerna eller globalt sett. Positiv molnfeedback är något som modellerna producerar numeriskt efter att datorn matats med tusentals osäkra molnekvationer. Positiv molnfeedback är absolut inte ett resultat av teoretiska och logiska vetenskapliga resonemang eller resultat av mätningar, utan snarare ett typexempel på datasimuleringars gigo-sjuka: Garbage in garbage out, skräp in, skräp ut.
 IPCC rapporterar tragikomiska bibelstudier då forskare försöker ta reda på orsaken till att modellerna (digitala profeter) producerar förnuftsvidrig positiv molnfeedback (digitala katastrofprofetior).
Vi läser i IPCC WGI Fifth Assesment Report Technical Summary kap. 7-20: ”There is low confidence in the sign of low-cloud feedback” dvs. förtecknet för feedback för låga moln är osäkert. Detta beror på alla osäkra antaganden som finns i molnekvationerna.  IPCC vet alltså inte ens om molnen förstärker eller försvagar koldioxidens inverkan. Med andra ord medger IPCC att de flesta modeller kan räkna växthuseffekten rakt åt skogen. Detta medgivande saknas i sammanfattningen ”Summary for Policymakers”.
Vid tropikerna, 20oS – 20oN, sker hälften av jordens energiflöden och där borde molnfeedbacken dominera. I figuren visas modellerade tropiska lufttemperaturer 1979-2013. Temperaturen borde på grund av den påstådda förstärkningen från moln ha stigit kraftigt. Men det har den inte gjort. Se övre bilden. Modellberäkningarna stämmer inte med uppmätta temperaturer, diagrammets nedre punkter. Satellitmätta tropiska temperaturer (fyrkanter) har verifierats med data från väderballonger (bollar). En förklaring har varit att ”värmen absorberas i havet”. Förklaringen innebär definitivt underkänt betyg för modellerna eftersom samtliga modeller har värmeabsorptionen i havet noggrant inprogrammerad.
 Observera att några modeller (de lägsta kurvorna) stämmer lite bättre med mätdata.
 Dessa modeller är sådana som producerar negativ molnfeedback och därmed 
låg framtida global uppvärmning.

Jarl Ahlbeck